Résumé : Est-ce qu’à l’époque moderne un port militaire pouvait être considéré comme un cas particulier, comme une ville différente des autres ? Cet article montre, à partir de l’exemple de Karlskrona en Suède, qu’un port militaire européen à la fin du XVIIe siècle et au début du XVIIIe siècle devient ce qui peut être qualifié de « plateforme », au sein de laquelle les anciennes manières de penser et d’agir sont confrontées à une situation nouvelle. La dynamique de cette confrontation est la volonté de la Suède de devenir une puissance de premier plan en Baltique. En raison de ces ambitions militaires, les méthodes de production et le contrôle les maladies sont l’objet de nouvelles attentes. Pour atteindre ses objectifs, la Suède doit se doter d’un état militaire puissant qui s’appuie sur des réseaux marchands baltiques éprouvés. Ils sont contrôlés par des négociants qui doivent eux-mêmes être intégrés au projet général au moyen de négociations. C’est d’autant plus difficile que le succès final repose sur la fondation d’un port militaire dans une région récemment conquise sur le Danemark. L’ampleur des ambitions suédoises ressort des plans élaborés par la nouvelle ville construite sur un groupe d’îles inhabitées tout au sud-est du pays, ce qui impose un déplacement important d’habitants ainsi que la création d’un port militaire et d’un chantier naval. Tous ces éléments réunis créent un environnement favorable à de nouveaux échanges et à l’élaboration de nouvelles solutions.

Could the early modern naval city be considered something special for its time, a city unlike other early modern cities? This article argues, using the example of Karlskrona in Sweden, that the European naval city in the late seventeenth and early eighteenth centuries became what could be labelled a ‘hub’, where older ways of thinking and acting were confronted on a new level. The driving force behind this confrontation was Sweden’s ambition to become the major player in the Baltic Sea. With this military ambition followed new demands on existing methods of production and the handling of diseases. In order to reach its goals, Sweden had to build up a strong military state based on established trading networks in the Baltic area, and as these networks were in the hands of burghers, the state had to integrate them into its project by negotiation. It did not help that it was thought the success of the project relied on founding a new naval city in an area only recently conquered from Denmark. The sheer scale of Sweden’s ambitions is shown by the plans for the new city, built on a couple of uninhabited islands in the far south-east of the country, and requiring the mass relocation of burghers out to the islands and the creation of a naval base and shipyard. Together, this created an environment for new encounters and new solutions.

This investigation discusses the connection between military supply needs, or more specific the navy capability to supply, primarily bread and alcohol, and the transformation from small-scale to large-scale production during the early modern period. Three questions are addressed: the significance of the relationship between burghers and military representatives to this transformation; the significance of military experience, including military techniques, to this transformation; and finally, whether or not early modern military production can be linked to modern industrialization. Together these questions can begin to answer the question about the connection between the nations military past and the shape of the modern industrial and political landscape. The period after the founding of the naval base Karlskrona in the south east of Sweden in the 1680´s was marked by repeated negotiations, disputes and severe production problems. The burghers could not always meet the growing demands of the Navy. This situation is investigated as an incentive for the Navy to begin the production of foodstuffs. In 1752, a Crown bakery could produce 100 000 pieces of so-called “succarie-breds” a day. The creation of a Crown distillery is another example of a state-operated manufacture at the time. Some of the ventures could be described as more successful than others. The Success and failures of these examples is studied in relation to the experience of military administration, the technical skills developed at the Naval base, as well as the importance of an “institution” that could mobilize labour forces and economic resources, to early modern Swedish production. At another level those questions is related to the Navy as a modernization force in confrontation with older forms of production in the hands of the guilds – and the Naval city as a possible “nod” for modernization in general. The connection between the early modern military production pattern and the long-term impact for the modern industrial landscape in the region is discussed in relation to the fact that this region became the leading industrial producer of alcohol and the leading grower of potatoes needed for this industry. Later on the potatoes became the base for the modern starch industry in the region.

The focus of this book is the expansion of the Swedish navy and the founding of a naval city, and the manner in which this may have influenced the formation of the Swedish state. The period treated stretches from 1680 – when the Swedish government decided to establish a new naval base and to that end founded the naval city of Karlskrona – to the latter part of the eighteenth century, when large-scale production at the naval base was increasingly in evidence. The primary concern is the way in which small, everyday structures can change and influence the process of state-formation; how actual conflicts on the ground, conflict resolution, and the handling of manufacturing problems and disease seem to converge to make up the pattern we have subsequently characterized as modernity, as elements in a state-formation process. As a rule, research on state-formation takes its starting-point in an interest in the expansion of the land-based military forces in the early modern period. The basis for the present study, however, is research that has concentrated on the rise of the navies and their influence on state-formation, central to which here is the expansion of the Swedish navy, the new technological challenges it faced, changes in military leadership, and the immense costs and risks involved, all of which meant the Admiralty and navy were forced into new ways of thinking, and old social relationships and patterns were re-examined. The navy evolved into a catalyst for change. The study comprises three sub-studies, all of which contribute to a greater understanding of the overarching theme. The first sub-study deals with political culture, the patterns of interaction that evolved in the encounter between a citizenry with a deeply rooted merchant culture and an executive with strong centralizing ambitions, and draws on the literature that shows a Habermasian critical approach, in which the focus is on the forms the populace’s interactions took in the early modern period. It shows how political spatiality shaped the realm and how what we now term ‘private’ and ‘public’ became categories to be taken into account in the encounters between the various parties concerned. It was as part of this process that when it came to negotiation and compromise a pattern of interaction evolved that was for the most part authoritarian in nature. For the government and the navy it was a matter of winning over independent citizens, whose trade networks they wished to tap, in order to realize their foreign policy ambitions. All-too authoritarian intervention on the part of the government would in this case have been counterproductive. The second sub-study deals with the emergence of large-scale manufacturing, which evolved independently of the townsmen and craftsmen’s control. It takes as its starting-point the literature that seeks to problematize the term ‘proto- industrialism’. The pressures of a tense international situation and consequent military–political considerations led the government to invest heavily in the Swedish navy. As a consequence, larger volumes of materiel were the order of the day. The sub-study highlights the production of bread and snaps in particular. The shipyard engineers designed and constructed manufacturing facilities and machines to solve their production problems. The principles of standardization, experimentation, and engineering design arrived on the scene. Manual production was abandoned, at least in some manufacturing branches. The upshot was that old, ingrained social hierarchies of production and power were challenged and abandoned. The third sub-study concerns the plague that hit Karlskrona and the navy alike in 1710, and which would come to threaten the navy’s very existence. Its theoretical basis is the Foucaultian field of research on disease and disease control as a part of a shift in the balance of power, for it demonstrates that it was doctors, not priests, who stood at the Admiralty leadership’s right hand as advisors and experts. Religious rhetoric, as an explanatory model, was indeed in evidence, but played a subordinate role. The subsequent systemization centred on a belief in human – or rather learned doctors’ – powers of observation and ability to draw conclusions. Categorization, separation, and control were the key-words in the process. Against this was the populace’s grass-roots, religiously inspired behaviour; behaviour that in their rulers’ eyes was a threat to the natural order and had to be suppressed. Doctors with their ‘science’ and the military with their brute power made for a powerful combination in the struggle against what they saw as disorder. On the heels of this battle against the plague, the navy furthermore appeared in the guise of the defender of fundamental ‘welfare’, to use a modern expression. At the peak of the crisis, the naval base was the lone institution able to offer the promise of food and medicine. The first basic hospitals also began to take shape. So, three ‘tracks’ in a Swedish state-formation process: a political culture with a particular interaction pattern for policy; new forms of production that left their mark on central social relationships in society as a whole; and fresh thinking on how to combat disease that, as a form of logic, resulted in a power shift and social change. Was this all brought about by the navy and the Admiralty? The answer is no, far from it. Similar processes can be identified in other contexts. On the other hand, the external pressures and historical circumstances were such that the Admiralty and the navy at this point constituted an arena where these processes of change could find expression.

I fokus för denna bok står den svenska örlogsflottans expansion, skapandet av en örlogsstad och hur denna process kan ha påverkat den svenska statsbildningsprocessen. Det handlar om en tidsperiod som tar sin början 1680 då den svenska statsmakten beslöt att inrätta en en ny flottbas och anlägga en ny stad för detta ändamål, örlogsstaden Karlskrona. Slutpunkten utgörs senare delan av 1700-talet då spåren av storskalig inom flottbasens hägn blir synligt. Intresset riktas mot hur små vardagliga strukturer förändras och påverkar statsbildningsprocessen. Hur konflikter i en konkret vardag, konfliktlösning, hantering av produktionsproblem och sjukdom tycks sammanfalla till det mönster som vi i efterhand har karakteriserat som modernitet och som element i en statsbildningsprocess. Vanligen har forskningen om statsbildning tagit sin utgångspunkt i ett intresse för de landbaserade arméernas expansion och utveckling under tidigmodern tid. Föreliggande undersökning tar dock sin utgångspunkt i ett forskningsläge som intresserat sig för örlogsflottornas expansion och påverkan på statsbildningen. Centralt i denna forskning är att örlogsflottans expansion, det nya tekniska utmaningarna, ett annorlunda militärt ledarskap, de väldiga kostnaderna och de stora riskerna medförde att amiralitet och och flotta tvingades till nytänkande och att gamla social relationer och mönster omprövades. Örlogsflottan utvecklades till en katalysator för förändring. Undersökningen är uppdelad i tre delundersökningar som samtliga bidrar till förståelsen av det övergripande temat. Den första undersökningen behandlat politiska kultur, det interaktionsmönster som utvecklades i mötet mellan ett borgerskap förankrad i en borgerlig kultur och en statsmakt med starka centralistiska ambitioner. Processen tar sin utgångspunkt i ett habermaskritiskt forskningsläge där fokus riktas mot borgerskapets interaktionsformer under tidigmodern tid. Undersökningen visar hur den poltiska rumsligheten riket och hur det vi senare kommit att benämna privat och offentligt blir till kategorier som beaktas i mötet mellan parterna. I denna process formades eller vidareutvecklades ett interaktionsmönster för förhandlingar och kompromisser med mer eller mindre auktoritära inslag. För statsmakten och flottan gällde det att vinna över ett självständigt borgerskap, att få tillgång till deras handelsnätverk för att fullfölja sina utrikespolitisk ambitioner. Ett alltför auktoritärt ingripande från statsmakten hade i detta fall varit kontraproduktivt. Den andra undersökningen handlar om en framväxande storskalig produktion som utvecklades frikopplad från borgares och hantverkares kontroll. Undersökningen tar sin utgångspunkt i det forskningsläge som vill problematisera begreppet protoindustrialism. Trycket från ett spänt utrikespolitiskt läge och de militärpolitiska överväganden som följde innebar en expansiv satsning på flottan. Som en följd av detta följde krav på större volymer av allt. I undersökningen riktas ljuset mot produktionen av bröd och brännvin. Ingenjörer på varvet ritade och konstruerade produktionsanläggningar och maskiner för att lösa produktionsproblem. Principer om standardisering, experiment och ritningar gjorde sitt intåg. Den hantverksmässiga produktionen övergavs, åtminstone inom vissa fält. Ett resultat av denna verksamhet var att gamla invanda sociala produktions- och maktordningar utmanades och övergavs. Den tredje undersökningen handlar om den pest som drabbade Karlskrona och örlogsflottan 1710, något som kom att hota örlogsflottans existens. Undersökningen har sin teoretiska bas i den foucaultinspirerade forskning som utvecklats kring sjukdomar och sjukdomsbekämpande som en del i en maktförskjutning. Undersökningen visar att det var läkaren som stod vid amiralitetsledningens sida som rådgivare och sakkunnig, inte prästen. Den religiösa retoriken, dess förklaringsmodell fanns där, men den spelade en underordnad roll. En systematisering tog vid som hade sin grund i tilltron till människans, den lärde läkarens, iakttagelseförmåga och förmåga till slutledning. Kategorisering, separation och kontroll är nyckelord i processen. Mot detta ställdes människors folkliga och religiöst förankrade beteende. Beteenden som i de styrandes ögon var ett hot mot ordningen och som bekämpades. Läkare med sin ”vetenskap” och militären med sin makt var en stark kombination i kampen av det man uppfattade som oordning. I spåren av denna kamp mot pesten framstår örlogsflottan därtill som en försvarare av en grundläggande ”välfärd”, för att använda ett modern uttryck. Mitt i denna kris stod flottbasen fram som den institution som kunde erbjuda mat och medicin. De första enkla sjukhusen började också utvecklas. Tre ”spår” i en svensk statsbildningsprocess; en politisk kultur med ett interaktionsmönster för politik, nya sätt att producera som påverkade centrala sociala relationer i samhället och ett tänkande runt sjukdomars bekämpande, en form av logik, som resulterade i maktförskjutningar och sociala förändringar. Orsakades detta av örlogsflottan och amiralitetet? Svaret på den frågan är nej, det gjorde den inte. Likartade processer går att återfinna i andra sammanhang. Däremot medförde det yttre trycket, de historiska omständigheter att amiralitet och örlogsflotta vid denna tid kom att forma en arena där dessa förändringsprocesser kom till uttryck.

This study concerns the plague that hit Karlskrona and the navy alike in 1710, and which would come to threaten the navy’s very existence. Its theoretical basis is the Foucaultian field of research on disease and disease control as a part of a shift in the balance of power, for it demonstrates that it was doctors, not priests, who stood at the Admiralty leadership’s right hand as advisors and experts. Religious rhetoric, as an explanatory model, was indeed in evidence, but played a subordinate role. The subsequent systemization centred on a belief in human – or rather learned doctors’ – powers of observation and ability to draw conclusions. Categorization, separation, and control were the key-words in the process. Against this was the populace’s grass-roots, religiously inspired behaviour; behaviour that in their rulers’ eyes was a threat to the natural order and had to be suppressed. Doctors with their ‘science’ and the military with their brute power made for a powerful combination in the struggle against what they saw as disorder. On the heels of this battle against the plague, the navy furthermore appeared in the guise of the defender of fundamental ‘welfare’, to use a modern expression. At the peak of the crisis, the naval base was the lone institution able to offer the promise of food and medicine. The first basic hospitals also began to take shape. The issue is studied as one of many possible ‘tracks’ or steps in a Swedish modernization process.

Den undersökning som redovisas behandlar en akut krissituation vid örlogsstaden Karlskrona då pesten slog till 1710. Den kris som står i centrum för undersökningen var inte bara en kris för örlogsstaden Karlkrona utan även för den svenska militärstat som vi i efterhand vet hade cirka ett årtionde kvar innan denna statsform stod vid vägs ände. Intresset har i undersökningen på ett mer konkret plan riktats mot de små upprepande rörelserna, beteenden, förhållningssätt och agerande som synliggjordes av kris och krishantering i samband med pesten. Frågan är huruvida dessa rörelser och upprepningar på ett verksamt sätt bidrog till att forma viktiga komponenter i det som senare kom att framstå som centrala inslag i den modernitet som växer fram under 1800- och 1900-talen. Det handlar om den maktförskjutning som möjliggjordes och där hälsa, sjukdom och hygien verkar ha varit en så kraftfull hävstång. En genomgående tematik, eller diskurs, under hela den undersökta perioden rör främlingen och hur främlingen inför hotet om den stora katastrofen kom att utgöra en av polerna i ett vi och den andra. Sjukdomen spreds av främlingen, hotet kom utifrån och riktades mot den egna gemenskapen eller de gemenskaper som individen kunde uppleva sig som inkluderade i. I en hierarkisk formation formulerades gemenskaperna utifrån både en rumslig och social skala. Människor från avlägsna, främmande orter var potentiella hot och i en mer näraliggande form var det människorna från landsbygden som utgjorde ett hot. Staden, eller mer specifikt den befästa örlogsstaden, förefaller vid en första anblick ha utgjort den rumslighet som var möjlig att överblicka och kontrollera. Landsbygden framstod däremot som den oordning mot vilket staden ställde ordning och kontroll. När väl pesten måste hanteras inom stadsgränsen blev kategorisering och diagnosticering verktyg för en separation mellan grupper och individer och medel för kontroll över det offentliga rummet. Denna kategorisering av människor var vid denna tid inte självklar eller helt möjlig att genomföra utifrån den enkla kategoriseringen sjuka och friska. De kunskaper, insikter, och de tekniker och krav på åtgärder som användes mötte en social och samhällelig struktur som gjorde motstånd. Centralt i hela denna diskurs återfinns frågor om makt och inflytande. En ytterligare komplikation som förhindrade amiralitet från att vidta mer restriktiva åtgärder var det komplicerade utrikespolitiska läget med direkta hot mot riket. Trots pesten måste både material och människor transporteras genom pestområden. Vad krisen 1710-1711 medförde var att den i koncentrerad form lyfte upp alla dessa konflikter till ytan under en relativt kort tidsperiod. Krisen blev i denna mening en katalysator och förändringarna möjliggjorde det Foucault kallade en ny uppställning. Innebörden av denna förändring var inte nödvändigtvis att det nya helt slog igenom. Dethandlade snarare om förskjutningar, introducerandet av eller en etablering av något nytt. Ett exempel på hur en ”ny uppställning” börjat bryta fram var den organisering av staden som utvecklades med hänvisning till pesten. I en mycket rudimentär mening utvecklades en ”välfärdsorganisation” med bestämda organisationsområden, klart definierade ansvarsområden och utsedda tjänstemän som kontrollerade människors rörelser och möten i staden. Endast med hänvisning till de motiv som makten angav som legitima var det möjligt att röra sig i staden eller inom örlogsflottans område. Den roll som amiralitetsläkaren och tidens medicinska kunskap spelade för att legitimera den form av maktutövning som kom till stånd framgår av de återkommande konsultationerna där amiralitetet ständigt lät amiralitetsläkaren eller hans personal tillhandahålla underlag för sina analyser och förslag till åtgärder. Staden kom att utgöra ett analytiskt rum där det blev möjligt för den medicinska personalen att iaktta, kontrollera, diagnosticera, jämföra och dokumentera större grupper av människor. Analyserna presenterades för amiralitetet i form av översikter över tillståndet och de resulterade i någon form av prognos. Det vills säga pesten framstod inte enbart som ett utslag av Guds något svårförklarliga hämnd eller vrede, det var möjligt att kalkylera, kontrollera och påverka förloppet. Prästen som rådgivare fick ta ett steg tillbaka till förmån för ett synsätt där läkarens systematiska iakttagelseförmågan och erfarenhet stod i centrum. Expertens iakttagelser av och förmåga att analysera de konkreta bölderna, att utifrån jämförelser kalkylera och prognosticera vann insteg. Pest, modernitet, hälsa, tidigmodern krishantering, Foucault, örlogsstaden.

Det blekingska gränslandet har ofta i en äldre historieskrivning infogats i politiska konflikter som beskrivits utifrån ett nationalistiskt perspektiv där kulturella, politiska och etniska skillnader varit viktiga begrepp. Denna artikel tar fasta på gränslandets position i både det danska och det svenska riket under tidigmodern tid med avsikten att pröva de långa historiska utvecklingslinjer som formar ett mönster som sträcker sig över nationsbytet 1658. Med detta perspektiv framhävs en politisk geografi där gränslandets möjligheter och utsatthet präglas av ekonomiska och säkerhetspolitiska realiteter.

Artikeln återger mötet och interaktionen mellan militärstatens företrädare och det borgerskap som flyttade till den nya staden Karlskrona 1682. Undersökningen omspänner drygt tio år från 1682 fram till 1693. Teoretiska utgångspunkter har hämtats från ett internationellt forskningsläge som har det gemensamt att man utifrån en Habermas-kritisk läsning funnit ett behov av ett vidgat kommunikationsbegrepp. Med ett vidgat kommunikationsbegrepp blir det möjligt att undersöka och analysera frågor om offentlighet, rationalitet och kommunikation även under tidigmodern tid. En viktig underliggande frågeställning inom denna kritiska riktning har varit att man eftersträvat en forskningsdiskussion om hur ett samband mellan det tidigmoderna och det moderna kan ha sett ut inom detta område Genom att bryta med en alltför stelbent kronologisk uppdelning öppnas för nya tolkningar av det vi kan uppfatta som nationella särdrag i den politiska kulturen. Vilket blir då utfallet om detta forskningsperspektiv appliceras på en svensk tidigmodern kontext? Om vi väljer att betrakta borgerskapet i Karlskrona under den aktuella perioden som ett svenskt borgerskap och om vi karakteriserar staden som en svensk stad, begränsad och reglerad av en nationell kontext, då framstår detta borgerskap möjligen som oansenligt och utan större politisk kraft. Men den analys som företagits ger stöd för ett antagande att borgerskapet i Karlskrona innehade en icke oansenlig maktposition, vilken kunde användas i förhandlingarna med den svenska statsmakten. Maktpositionen baserades på delaktighet i ett handelsnätverk i Östersjön med starka förgreningar till Holland. Hade detta nätverk raserats av en oförsiktig statsmakt hade det fått betydande konsekvenser för den svenska flottan. Den kommunikativa praktik som utvecklades inom borgerskapet var präglad av en ekonomisk praxis som var funktionell i detta internationella handelssammanhang. Den ekonomiska rationalitet, den form av offentlighet, den tilltro till och användning av skriftliga dokument som borgerskapet företrädde hämtade sin legitimitet från det faktum att det var en accepterad praxis i städerna runt Östersjön. Det var en praxis med en legitimitet som inte ens en absolut statsmakt kunde förbise utan konsekvenser. Ett alltför auktoritärt agerande mot detta borgerskap hade kunnat påverka handelssituationen i Östersjön och därmed försvårat försörjning och expansion av den svenska flottan. Även statsmakten förhandlade utifrån en maktposition. Hänsyn måste tas till borgerskapets position och styrka men det innebar inte att statsmakten underordnade sig borgerskapet. En dialogisk ordning etablerades utifrån denna maktkonfiguration. Som undersökningen visat kunde statsmakten långsiktigt påverka maktförhållandena till sin fördel och den kunde åstadkomma maktförskjutningar till sin fördel. Samtalet om privat och offentligt antyder en sådan maktförskjutning till statsmaktens fördel. Borgerskapets enskilda eller kollektiva agerande konfronterades med en föreställning om den offentliga maktutövningen. En konsekvens var att borgerskapets kollektiva agerande och den inbördes solidariteten trängdes tillbaka. Statsmaktens strävan till professionalisering och ökad byråkratisering visar också hur borgerskapets strävan till större självständighet trängdes tillbaka. Borgerskapets bruk av offentligheten lyckades statsmakten delvis begränsa. Offentligheten som ett medel för en artikulerad gemenskapsformering inom borgerskapet och som ett vapen mot statsmakten hade inget verkligt genomslag. I stället polariserades eller förstärktes en polarisering inom borgerskapet.

Artikeln går igenom den forskning som under senare år behandlat inkorporeringen av de forna östadanska provinserna Skåne, Blekinge och Gotland i det svenska riket under 1600-talet. en jämförelse mellen de olika områdena lyfter fram gemensama drag och särarter. Fokus riktas mot vad som går att utläsa om människors rumsliga erfarenheter och deras förankring i rummet. Denna problematik diskuteras utifrån teoretiska utgångspunkter i teorier om rum och hur rumsliga konstruktioner ser ut.

I denna artikel om prästen lokalsamhället och statsmakten i det blekingska gränslandet vid 1600-talets slut argumenterar författaren för att de konflikter som blottlades i lokalsamhället strax efter övergången från Danmark till Sverige inte var grundade i etniska, kulturella eller nationella föreställningar. Exemplet hämtade från prästernas värld visar hur ståndsmotsättningar och ytterst konkreta vardagliga frågor färgade de konflikter som uppstod. Statsmaktens strävan var att knyta till sig präster som var lojala och skickliga oavsett tidigare rikstillhörighet.

Artikeln behandlar frågor om identitet i det förmoderna samhället. Utifrån en analys av hur prästerna i Blekinge agerade i förhållande till den svenska statsmakten strax efter att landskapet införlivats i det svenska riket diskuteras frågor om identietet, lojalitet och förekomsten av kulturella eller etniska markörer hos prästerna. Resultatet visar hur en interaktionsprocess utvecklades där prästernas ståndsmedvetenhet artikulerades och ställs i motsättning till andra ständs ambitioner. Kampen kom att handla om privilegier och konkreta vardagliga frågor. Varken statsmakt eller präster agerade vid denna tid utifrån etniska eller kulturella utgångspunkter. Artikeln problematiserar en föreställning om att konflikter i tidigmosern tid kan analyseras i nationella eller etniska termer.

Se bifogad fil

The Plague, crises and interaction between military and civilian in the early 18th century Sweden, the case of Karlskrona. The plague in 1710, the naval base and the city. The plague reached the German North Sea coast in 1709. The following year, in the summer or early autumn it hit the capital of Sweden, Stockholm. Later on, in October 1710, the plague reached the naval base in the south of Sweden. In March 1711, this wave of the plague faded out. It is not possible, due to the gaps in the sources, to estimate the exact figures of the dead in the city or at the naval base. However notes in the dead book from one of the three parishes in the city mention 6 000 dead. If we estimate the figures of dead people from different oral sources written down in the Admiralty colleague’s protocol, the rate of dead would be between 50 and 75 %. The numbers of death was, as every where else, a human catastrophe. This was a grave set back for the Swedish fleet at a time when the Swedish position in the Baltic Sea was challenged by the Russian and the Danish fleets. At the time when the plague hit the area around the Baltic sea, the Swedish Great Power lost several important bridgeheads on the east side of the Baltic sea to its enemies and the Swedish main land was in danger of being invaded. In the year 1709, the Danish army tried, but failed, to invade the south of Sweden (the former East Danish provinces, lost to Sweden in1658). These circumstances, the threat from the plague and the enemies at the same time, should have been a strong incentive for the authorities to act together and with force. The Swedish Great Power, the military state at that time, is often described as one of the truly centralized European states of the time. But did the state act as a centralized power and did civilian and military authorities act together? When we looking back it is obvious that the authorities were rather anxious and uncertain and if they acted at all it happend too late. The cooperation between different parts of society was never effective - according to modern standards. Another question is, if this intracity crisis also created a meeting between civil and military authorities with consequences beyond the present plague problem. One effect of this 18th century city crisis that will be discussed is the crisies as an incitement for, or a move towards growing urbanity. This was a process that implicated the development of the city, the organisation and resources needed for this project could not be found in the countryside. The interaction during the crisis tended to strengthened the division between the “own” city and the strangers from the outside or from the other city or from the countryside. In this way the crises, and the enforced interaction between military and civilian sectors, became one piece in a jigsaw puzzle which we can name the early modern urbanization process.

Pesten drabbade staden Karlskrona och örlogsflottan med våldsam kraft vintern 1710-11. Hur denna farsot behandlades av civila respektive militära myndigheter behandlas i detta arbete. Interaktionen och bristen på interaktion behandlas som ett exempel på en kris i staden där mötet civilt och militärt undersöks som ett incitamnet för en en tidigmodern urbanitet.