Bakgrund: Sjuksköterskor som arbetar på akutmottagningar, tillhör en av de yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården som löper störst risk att utsättas för såväl, hotfulla som våldsamma situationer i sin arbetsmiljö. Detta för med sig en rad negativa konsekvenser för sjuksköterskan och kan i sin tur ha negativa effekter på hälso- och sjukvården i sin helhet.

Syfte: Syftet var att belysa upplevelsen av hot och våld på akutmottagningar ur ett sjuksköterskeperspektiv 

Metod: En litteraturstudie som baserades på nio stycken vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Analysen av texten genomfördes som en manifest innehållsanalys med latenta inslag med hjälp av Graneheim och Lundmans (2004) tolkning av innehållsanalys.

Resultat: Analysprocessen resulterade i sju kategorier samt tre underkategorier till en av kategorierna. Resultatet visar på sjuksköterskornas upplevelse av vilka olika orsaker som kunde leda till patienters och anhörigas våldsamma eller hotfulla beteende. Akutmottagningen upplevdes ur flera avseenden som en otrygg och osäker arbetsplats för sjuksköterskorna, vilket ledde till olika reaktioner hos dem. Sjuksköterskorna ansåg att de saknade tillräcklig beredskap för att kunna hantera våldsamma situationer. Dessutom upplevde de även en brist på stöd från organisationens sida. För att kunna hantera sin utsatthet blev istället kollegorna viktiga i detta sammanhang. Sjuksköterskorna betonade även vikten av en god kommunikation gentemot patienten, vilket kunde ses som nyckeln till att undvika att vissa situationer urartade. Det var dock inte alla sjuksköterskor som stördes av att hot och våld var en återkommande företeelse i deras arbetsmiljö. Vissa ansåg på ett eller annat sätt att det var en del av deras arbetssituation.

Slutsats: Hot och våld upplevs främst som ett negativt inslag i sjuksköterskans arbetsmiljö på akutmottagningen. Det finns ett behov av förbättringar på detta område i flera avseenden. Förbättringarna skulle kunna innebära att sjuksköterskor blev bättre rustade att möta hot och våld på sin arbetsplats. Detta skulle kunna ske genom tillhandahållande av lämpliga utbildningar och kontinuerlig riksinventering på arbetsplatsen. Ett bättre stöd från arbetsgivarens sida skulle också kunna vara önskvärt.