I föreliggande studie undersöks vilken betydelse närmiljön har vid tillfrisknande från psykisk ohälsa, med utgångspunkt i en mindre ort i södra Sverige. Syftet är att bidra med kunskap till stadsplanering beträffande vilka funktioner som bör prioriteras och hur dessa bör distribueras för att uppnå̊ en mer rättvis och gynnsam livsmiljö̈ för människor som lider av psykisk ohälsa.

Eftersom psykisk ohälsa ökar kraftigt, och vi alla lever och verkar i någon form av byggd miljö̈, antas studiens ämnesområde kunna gynna individens välmående såväl som samhället i stort och på längre sikt medföra minskad andel sjukskrivningar och ekonomisk belastning för sjukvården.

Studien antar en kvalitativ hermeneutisk ansats och har intervjuer som metod. Det empiriska underlaget utgörs av sju djuplodande intervjuer, som har genomförts med semistrukturerat upplägg. Fokus ligger således på förståelse av den mening som deltagarna i studien tillskriver sin närmiljö, med utgångspunkt i en mindre ort.

Studien utgår från ett syntetiserande av forskningsfälten stadsplanering med fokus på distributiv rättvisa samt miljöpsykologi och utgår således från antagandet att miljöers utformning och distribuering kan ha betydelse för hälsa och välmående.

Resultatet av empirin påvisar att tillgång till och vistelse i natur tillskrivs stor betydelse vid tillfrisknande från psykisk ohälsa. Vidare tyder empiriresultatet på att urbana miljöer erfars genom å ena sidan minnen och föreställningar om ständer generellt sett, kopplade till semestrar och upplevelser av kravlöshet, och å andra sidan genom erfarenheter från den egna orten, där stadsmiljöer erfars i vardagliga sammanhang. Staden förknippas i det sistnämnda fallet främst med en upplevelse av krav och stress. Ur detta perspektiv kan närmiljön förstås som betydelsefull för tillfriskningsprocessen vid psykisk ohälsa, genom att figurera som bärare av element som tillskrivs olika känslomässiga erfarenheter och upplevelser.

Analysen indikerar att planering med hänsyn till detta bör möjliggöra för exempelvis tätortsnära naturområden samt ökat inslag grönska i urbana miljöer, liksom platser som erbjuder möjlighet för lugn och återhämtning. Bostäders organisering i förhållande till varandra framhävs i analysen vara av vikt vid tillfrisknande från psykisk ohälsa, där avskildhet såväl som möjlighet att interagera med sina grannar bör möjliggöras för. Vidare påvisar analysen att välbesökta stråk i urbana miljöer bör utföras med inslag av mindre rumsligheter, dit människor kan söka sig för lugn och återhämtning från konstanta rörelseflöden.