Bakgrund: I dagens mångkulturella samhälle är det vanligt förekommande inom hälso- och sjukvården att sjuksköterskan och patienten inte talar ett gemensamt språk. Detta kan vara vanligt när sjuksköterskan möter patienter som nyligen har immigrerat till ett land. Språkbarriärer mellan sjuksköterskan och patienten kan påverka den personcentrerade omvårdnaden negativt, därför är det av intresse att undersöka sjuksköterskornas erfarenheter av att möta patienter där ett gemensamt talat språk saknas.

Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att möta patienter inom hälso- och sjukvården där ett gemensamt talat språk saknas.

Metod: Kvalitativ litteraturstudie som baserades på tio vetenskapliga artiklar. Vid kvalitetsgranskning av de vetenskapliga artiklarna användes William et al. (2011) bedömningsmall för kvalitativa studier. Graneheim och Lundmans (2004) tolkning av analysmetod användes för att analysera materialet från de vetenskapliga artiklarna.

Resultat: Resultatet i studien mynnade ut i tre huvudkategorier och sju underkategorier. De tre huvudkategorier som framkom var Fördelar och nackdelar med tolkanvändning, Strategier vid icke- verbal kommunikation samt Otillräcklig utbildning och kunskap. De sju underkategorier som framkom var Auktoriserad tolk, Anhöriga som tolk, Personal som tolk, Kroppsspråk, Tekniska hjälpmedel, Önskan om mer utbildning och Behovet av kunskapsutveckling.

Slutsats: Sjuksköterskorna hade både positiva och negativa erfarenheter av att möta patienter där ett gemensamt talat språk saknas. Det finns ett behov av att förbättra situationerna som kan uppstå när sjuksköterskan möter dessa patienter. Detta kan förbättras genom att se till att ge sjuksköterskorna möjlighet till mer utbildning inom interkulturell vård och kommunikation.