Bakgrund:  Tvångsåtgärder sker oftast mot patientens vilja men det finns personer som går med på tvångsåtgärder frivilligt men oftast ses detta som något negativt och ont som individen måste leva med eller något personen utsätts för. Under 2013 användes tvångsåtgärder som avskiljning, fastspänning och tvångsmedicinering vid 8751 tillfällen. Enligt Lagen om psykiatrisk tvångsvård ska tvångsintagning bara ske om personen har en allvarlig psykisk störning eller på grund av sin situation är i behov av psykiatrisk vård. Tvångsåtgärder får endast ske om en patient utgör en fara för sig själv eller andra. Tvångsåtgärderna kan gå emot patienters integritet och självbestämmande samt leda till ett lidande.

Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevelser av tvångsåtgärder.

Metod: Kvalitativ litteraturstudie utifrån tio vetenskapliga artiklar som analyserades med manifest innehållsanalys inspirerad av Graneheim och Lundmans analysmetod.

Resultat: I resultatet framkom två kategorier: tvångsvård som hjälpande och tvångsvård som skadande samt sju underkategorier: Att uppleva säkerhet och respekt, Att uppleva som nödvändigt, Att uppleva maktlöshet, Att uppleva ett ojämnt maktförhållande, Att uppleva förlust av integritet och känsla av att bli kränkt, Att uppleva som bestående trauma samt Att uppleva som onödigt.

Slutsats: Det fanns de patienter som tyckte att tvångsåtgärderna hjälpte men det fanns också de som såg tvångsåtgärderna som skadande. Tvång kan vara nödvändig men det i sig behöver inte innebära att upplevelsen av tvång kommer att vara positiv.