VR är ett växande medium men också ett medium som har stor potential för att utöka vår kapacitet som människor. Det finns olika designexempel inom fältet på hur gränssnitten ska se ut men enligt vår mening använder inte dessa gränssnitt mediets potential fullt ut. I denna artikeln använder vi oss av Affordances och en antropologisk vinkel för att hitta nya interaktioner i VR. Kan vi låta användaren interagera med innehåll på nätet och utökar det förmågan till personlig anpassning? Vi har baserat vår bedömning och vårt ramverk utifrån observationer av verklighetens interaktioner samt dom interaktioner som VR afforderar enligt arbetare inom fältet och dess användare.Vi har gjort en serie arbeten kring handtracking, kontextuella interaktioner, webbinnehåll och anpassning av det virtuella utrymmet. De prototyper vi har utvecklat har sammanställts i en gestaltning som söker att reproducera en hemmiljö för VR, alltså den miljö du ser när du startar ditt headset och motsvarigheten till skrivbordet i windows.

VR is a growing medium but also a medium that has great potential to expand our capacity as humans. There are various design examples in the field of what the interfaces should look like, but in our opinion these interfaces do not fully utilize the potential of the medium. In this article, we use Affordances and an anthropological angle to find new interactions in VR. Can we allow the user to interact with online content and does that increase the ability for personalization? We have based our assessment and our framework on observations of real-life interactions and the interactions that VR affords according to workers in the field and its users. We have done a series of works around hand tracking, contextual interactions, web content and customization of the virtual space. The prototypes we have developed have been put together in a design that seeks to reproduce a home environment for VR, i.e. the environment you see when you start your headset and the equivalent of the Windows desktop.