Uppsatsen riktar sig till att öka tillgängligheten för äldre i Galgamarken, ett område som pekas ut som ett typisk exempel för problemet. Problemet är mycket aktuellt med en befolkning vars andel äldre ökar. Enligt regler fastslagna av Förenta nationerna, regler som Sverige beslutat att följa, så ska svenska myndigheter planera för samhällets svagaste grupper. Teori av goda lösningar som möjliggör god tillgänglighet gås igenom och olika forskares synpunkter ger en bred bild på hur lösningarna kan utformas. Genom användning av stråkstrategi så identifieras stråk med särskilt behov av åtgärder. Åtgärdas de utvalda stråken så kommer den generella tillgängligheten öka på Galgamarken. Situationen mellan teori och praktiskt utförande analyseras. De olika utvalda platsernas inventerade problem redogörs och argumenteras de varför några av platserna inte åtgärdas. Sedan görs ett förslag på åtgärder för de valda platsernas tillgänglighetsproblem. Detta görs genom först beskriva den övergripande planeringen om hur stråk kommer bindas samman och vilka effekter detta kan ge. Sedan gås generella lösningar igenom, lösningar som inte behöver vara platsbundna. Tillslut gås de olika platsernas lösningar igenom, var plats för sig. Uppsatsen avslutas med en diskussion om uppsatsens syfte, frågor och hur dessa besvarats. Kritik riktas mot metoderna och resultaten som beskrivs och utformas i uppsatsen.