Bakgrund: Hiv, humant immunbristvirus är en kronisk sjukdom som bland annat kan smittas via blodtransfusion och samlag. Det kan ta upp till sex veckor att utveckla en primärsjukdom. Sjukdomslidande, vårdlidande och livslidande är alla begrepp som ingår i vårdvetenskapen. Upplevelsen av hiv kan visa sig som oro och rädsla. Sjuksköterskans bemötande mot personer med hiv har betydelse för välbefinnandet. För att minska lidandet måste kunskap och förståelse finnas. Syfte: Var att belysa personers upplevelse av att leva med HIV, från 1980-talet fram till 2010-talet Metod: Tre patografier har analyserats med Graneheim och Lundmans tolkning utav Krippendorffs analys metod. Resultat: Resultatet utgörs av fem huvudkategorier. Personerna som levde med hiv upplevde det väldigt jobbigt att få beskedet om sin sjukdoms diagnos. Bearbetningen och accepterandet av sin sjukdom tog lång tid för personerna, speciellt viktigt i denna process var hur omgivningen reagerade. Under denna process kände sig personerna begränsade och två av dem upplevde känslan av att vara mindre värd. När personerna hade börjat acceptera sin sjukdom upplevde dem att det var lättare att leva med sin sjukdom. Trots årtalsskillnader så upplevde personerna liknande upplevelser av att leva med hiv Slutsats: Trots ökad kunskap sedan 1980-talet är upplevelserna liknande jämfört med 2010-talet. Det finns fortfarande oro för att bli diskriminerad. Det är viktigt att vårdpersonal förstår de olika somatiska stadierna så att personerna kan uppleva en optimal vård