I detta kandidatarbete svarar vi på frågan “Hur använder man postproduktion som ett retoriskt verktyg för att förstärka en dokumentärfilms budskap?”. Retorik står i konflikt med dokumentärfilm. Vi anser att retoriken vill påverka medan en dokumentär vill undervisa. Med hjälp av Aristoteles tre grundlagar för retorik, ethos, logos och pathos, försöker vi påverka tittarens tycke om en dokumentärfilms budskap via postproduktion. Vi svarar på vad dessa tre grundlagar är för någonting och berättar om hur vi använder dem i vår dokumentärfilm. Genom analyser av existerande dokumentärer kan vi se exempel på hur dessa lagar appliceras. I ett visst exempel används ethos för att leda tittaren, i ett annat exempel så används pathos mer för att nå ut. Vi ser då vad som är viktigt i retoriken och vad som är valbart. Genom dessa analyser kan vi se mönster i retoriken som vi kan använda för att göra postproduktion till ett medvetet retoriskt verktyg. In this bachelors thesis we answer the question “how does one use postproduction as a rhethorical tool to enhance a documentary’s message?”. Rhethorics is in conflict with Documentary. We believe that rhethorics want to influence, whilst documentary wants to educate. We try to effect a documentaries message through postproduction, using Aristotles three laws of rhethorics, ethos, logos and pathos. We tell you what these laws are and speak about how we used them in our documentary. Through analysing existing documentaries we are able to see examples on how these laws are applied. In one example ethos is prominent, in another example, pathos is used more. We then see what in rethorics are necessary and what is optional.. Through those analyses we can see patterns in rhethorics that we can use to make postproduction into a concious rhethorical tool.