Detta arbete syftar till att undersöka hur blå-grön infrastruktur kan användas som en metod för översvämningsskydd vid hamnomvandlingar av industriområden som en del i att öka städers resilience. Forskningsdesignen som används är en fallstudie av fenomenen blå-grön infrastruktur och urban flooding. Arbetets teoretiska ramverk utgörs av non-equilibrium-paradigmets syn på begreppet resilience. Resilience definieras här som ett system som påverkas av externa och interna processer samtidigt som det har en förmåga till kontinuerlig anpassning samt en fortlöpande funktionalitet.

Av arbetets analys framkommer att vid implementering av blå-grön infrastruktur är helheten större än summan av delarna. Det är därför centralt att alla delar av det blå-gröna infrastruktursystemet fyller en funktion i sig själva så väl som i förhållande till varandra. Detta är den viktigaste aspekten som måste uppfyllas om blå-grön infrastruktur ska kunna möta de krav som urban flooding och havsnära exploatering ställer.

This studie aim to investegate how blue-green infrastructure can be used as a method for urban flood-prevention in redevelopments of former harbors as a part of increasing the resilience capacity of urban areas. The method is a case study of the fenomenon blu-green infrastructure and urban flooding. The studies theoretical framework is the non-equilibrium paradigm view of resilience. In this studie resilience is viewed as a system that is influenced by internal and external processes as well as retaining the capacity of constant adaptation and functionality. 

As a result of the studies analysis it is shown that when implementing blue-green infrastructure the idea of that the whole is bigger than total of the parts is vital. The system that aims to cope with urban flooding has to be functional as a cohesive system as well as in the separate parts. This is the most important idea if blu-green infrastructure is to be useful in coping with the consequences of urban flooding as well as ensuring a more resilient future.