Bakgrund: Prostatacancer är den vanligaste cancerformen bland män, årligen uppskattas det att 10 300 män diagnostiseras med prostatacancer enbart i Sverige. Prostatacancerdiagnos kan medföra stora livsförändringar med omtumlande och påfrestande effekter. Eventuell förlust av livskvalitet, minskad livslängd och den chock som uppstår vid diagnos är bidragande orsaker. Av alla män med prostatacancer så är det cirka 60 % som upplever psykisk ohälsa. Depression och självmordstankar är vanligt förekommande bland patienter med prostatacancer. Tidigare forskning visar att det finns ett tydligt samband mellan män som diagnostiseras med prostatacancer och suicid. Män med prostatacancer är därmed i behov av ett ökat psykosocialt stöd då diagnosen blir överväldigande och svår att hantera på egen hand. Här bidrar både sjuksköterskan och närstående med en viktig funktion genom att minska patientens negativa upplevelser av en prostatacancerdiagnos. En personcentrerad omvårdnad med fokus på den enskildes unika situation kan främja välbefinnandet genom att deras unika vårdbehov identifieras och anpassas utefter.  Syfte: Syftet var att beskriva mäns upplevelser av att drabbas och diagnostiseras med prostatacancer.Metod: En allmän litteraturöversikt med en kvalitativ och induktiv ansats. Datainsamling utgick från PubMed samt CINAHL. 11 vetenskapliga artiklar analyserades utefter Friberg (2017) analysmetod och kvalitetsgranskades utefter (SBU) granskningsmall av kvalitativa artiklar.Resultat: Resultatet genererade tre huvudkategorier och sju subkategorier. Huvudkategorierna; bristande bemötande i vården, en god gemenskap skapar trygghet och omvälvande känslor. Subkategorierna; Bristande information påverkar förväntningar, bristande kontinuitet i vård kontakt skapar svårigheter, igenkänning hos stödgrupper, betydelsen av socialt stöd, ett betungande besked, känslor av skam leder till isolering och en ovisshet om liv och död i framtiden.Slutsats: I resultatet framkom det att männen är i behov av psykosocialt stöd då betungande känslor kan vara svårhanterliga. Stödgrupp bland män visade sig vara eftertraktat och hälsofrämjande. Männen upplevde bristande vård vid informations delgivning och kontinuitet i vårdkontakten männen beskrev att det hade en negativ påverkan på deras hälsa och att den personcentrerade omvårdnaden bör stärkas hos män med prostatacancer.