Inom fysisk planering tillämpas planeringsverktyg för att hantera komplexa frågor. Trots verktygens vedertagna tillämpning synliggörs en avsaknad i hur planeringsverktyg arbetas fram och hur den processen påverkar verktygens slutresultat. Syftet med studien är att studera standardiseringsprocessen vid framtagandet av planeringsverktyg för att belysa faktorer som påverkar processen och dess slutresultat.

Uppsatsens forskningsdesign utgörs av en fallstudie på två kommuner, Göteborgs stad och Malmö stad, det empiriska materialet har inhämtats genom semistrukturerade intervjuer och dokumentstudier. För att analysera det empiriska materialet används en kvalitativ innehållsanalys. Ett analytiskt ramverk har formulerats utifrån fem steg som enligt Cargill (1995; 2011) måste ske för att ta fram en standard; initiering, konceptualisering, diskussion, formulering och implementering. För att sätta stegen i kontext till arbetet har kunskap från forskningsöversikten kompletterat stegen och ramverket.

Resultatet visar att kommuners sätt att strukturera upp arbetet med att ta fram planeringsverktyg inom standardiseringsprocessen i stor utsträckning följer och efterliknar den organisationsstruktur som Mintzberg (1983) presenterar i sin organisationsteori. Initiering till att arbeta med sociala aspekter grundar sig i den kommunala ledningens beslut. Ägare för respektive planeringsverktyg står idag de förvaltningar som dagligen arbetar med frågan om fysisk planering. Det som vidare formar innehållet i planeringsverktyg är en kombination av delaktiga aktörer och rådande kunskap. De står inte fristående i förhållande till varandra utan delaktiga aktörer har en kunskap som de bidrar med i processen och den kunskap som samlas in måste struktureras och prioriteras, ett arbete som genomförs av delaktiga aktörer.