Syftet med denna sjätte fallstudien inom projektet Energisamverkan Blekinge är att ge en översiktligbild av hållbarhetspotentialen i byggnaders integrering med andra viktiga samhällssystem (B2X) -med tidiga exempel mot energi- och transportsystem. I detta ingår både att analysera enskildabyggnaders integrering och bedöma uppskalningspotential mot hela byggnadsbeståndet. Aspektersom ingår är byggnadernas energiproduktion (solceller på i första hand tak, väggar och parkeringar)och energilagring (batterier eller vätgas) samt stöd till energisystemet (elutbyte mellan byggnaderoch elnätet) och transportsystemet (elutbyte mellan byggnader och elfordon).
Metoden som har använts bygger på det etablerade ramverket för strategisk hållbar utveckling(FSSD) och dess allmänt tillämpliga hållbarhetsprinciper. Detta för att ta itu med komplexiteten ihållbarhetsomställningen av byggnader och byggnadssystem och samtidigt säkerställa tillräckligekonomisk avkastning på vägen dit. Studien genomfördes i fyra steg enligt FSSD:s så kallade abcdprocess.
Resultatet kan sammanfattas med att:
• Det befintliga beståndet är den största utmaningen storleksmässigt och i potential aveffektivisering eftersom endast ett par procent av beståndet förnyas varje år.• Vi identifierade också gränssnitt mellan byggnader och omgivande system där vi såg synergieroch vi föreslår därför ett schematiskt koncept för att arbeta med frågeställningen B2X. Detta servi som ett komplement till Blekinges manual för hållbart byggande och vi vill framöver ävenutveckla en 4-stegsprincip som guide för åtgärder och strategier.• Det behövs helhetstjänster för upphandling av ombyggnad/uppgradering/effektivisering• Energirådgivarna blir viktiga framöver när underhållsberget byggs bort.• Det är genom att gå från demonstrationer och piloter till fullskalig implementering och spridningsom de positiva effekterna av ett integrerat helhetssystem når sin fulla potential. Där ärlösningarnas skalbarhet av högsta prioritet.
Slutsatserna kan sammanfattas med att en byggnad inte längre kan ses som en isolerad enhet utanen del av ett komplext system. Enskilda byggnader bör effektiviseras för att säkerställa effektivtutnyttjande av resurser. Samtidigt kan en byggnad ge ännu större nytta genom att bli ensjälvförsörjande enhet som kopplas upp till det större omgivande samhällssystemet (t.ex. ombyggnaden producerar energi och blir en plusenergibyggnad). Om byggnaden lagrar energi dessutomkan den bli en del i energisystemet och stötta samhällets effekthantering. Till detta kan man tilläggade elektriska fordonens lagringskapacitet. Redundansen blir alltså större då individuella byggnaderoch andra självförsörjande enheter kopplas ihop i ett integrerat energisystem som, till skillnad fråndagens centralt styrda system, en angripare inte kan slå ut. Detta blir alltså även en säkerhetspolitiskfördel i framtiden.