Tredimensionell fastighetsbildning är sedan årsskiftet 2003/2004 ett nytt inslag i svensk lag. Detta erbjuder nya möjligheter för stadsbyggnaden men skapar också nya problem. Syftet med detta examensarbete är att utreda hur tredimensionell fastighetsbildning hittills behandlats och att undersöka möjligheterna till att utveckla redovisningen av detaljplaner med hjälp av 3D-teknik. Arbetet baseras på litteraturstudier och undersökningar av detaljplaner. Examensarbetet har två delar. Del 1 belyser problem och ger en orientering över juridik och vad statiga verk anser om tredimensionell fastighetsbildning och detaljplanering. Fem detaljplaner studeras mer ingående. I denna del diskuteras huvudsakligen två frågor: Vad karaktäriserar typfall för tredimensionell fastighetsbildning? Hur har fastigheter med tredimensionell indelning hittills behandlats i detaljplan? Karaktäristiska drag för tredimensionella typfall är att de kan indelas i tre huvudnivåer. 1. ny indelning av gamla fastigheter 2. ny indelning av gamla fastigheter kombinerat med nya byggnader och nya fastigheter på hela områden 3. nya fastigheter och nya byggnader på hela arealer Statistik från Lantmäteriet berättar att 3D-ärenden har främst behandlats i något större städer och att 3D-fastigheter inrättats oftare än 3D-fastighetsutrymmen. Typen av verksamhet verkar inte ha någon betydelse för hur fastigheten inrättas utom för handel- eller bostadsändamål som för det mesta inrättas som 3D-fastigheter. Tredimensionell fastighetsbildning ger möjlighet att överlagra olika markanspråk. Exempelvis kan allmän platsmark överlagra kvartersmark. Syftet med detta kan vara att förenkla förvaltning, effektivisera markutnyttjande, marknadsanpassa eller inrymma många funktioner på en begränsad yta. De studerade detaljplanerna uppvisar inget generellt sätt att hantera 3D-fastigheter. Vissa planer berör inte detta alls. Ibland behandlas detta i plankartan, ibland i plan- eller genomförandebeskrivningen. Sätten att redovisa fastigheter varierar från omnämnande i text eller illustration till parentesförsedda bestämmelser för markanvändning ovan eller under mark. Del 2 av examensarbetet fördjupar diskussionen från del 1. I denna del är den ledande frågeställningen: Hur kan visualisering av tredimensionella fastigheter utvecklas i detaljplan? Aspekter på teknik, tydlighet, underlagsmaterial, planhandlingar och förfarande behandlas. I denna del konstateras att komplicerade planer kräver utökade redovisnings sätt. Tredimensionell visualisering, uppdelning av bestämmelser i flera kartor eller bruket av tydligare underlagsmaterial kan underlätta läsningen. Diskussionen sammanfattas genom att ge förslag till arbetssätt. Arbetssättet omfattar fem punkter: l. Materialinsamling 2. Planframställning 3. 3D-modellering 4. Förenkling 5. Publicering Avslutningsvis tillämpas arbetssättet på en existerande detaljplan. Både detaljplanekarta och 3D-fastighet redovisas i volym och bifogas samma handling som ordinarie plankarta. Fastigheten betecknas i plan och volym med en linjetyp framtagen av lantmäteriet. I ordinarie plankarta används ortofoto som underlag.