Bakgrund: Depression är en av de vanligaste psykiatriska diagnoserna i Sverige. Egentlig depression delas in i tre nivåer vilket är lindrig, medelsvår och svår egentlig depression. Generellt lider individen av nedstämdhet och minskat emotionellt engagemang. Behandlingsmetod i form av fysisk aktivitet har visat sig ha ett potentiellt samband med psykisk hälsa. Sjuksköterskans roll i omvårdnaden vid egentlig depression är huvudsakligen att stödja individen till att göra förändringar som bidrar till hälsa.

Syfte: Syftet var att undersöka hur individer med mild till måttlig depression upplever fysisk aktivitet som behandling.

Metod: En litteraturgenomgång som har följt stegen som är beskriven i SBU:s handbok. Tio artiklar syntetiserades i en metasyntes som inspirerades av Timulak (2009).

Resultat: I resultatet presenterades ett övergripande tredje nivåns tema som var Egenvård.  Temat löper som en röd tråd i de inkluderande artiklarna. Fyra andra nivåns teman framtogs med rubrikerna: Utförande av fysisk aktivitet inger en ökad känsla av nöjdhet, Fysisk aktivitet som behandling kan leda till en känsla av autonomi och kan upplevas som ett realistiskt alternativ till konventionell behandling, Upplevelsen av fysisk aktivitet som behandling är beroende av individens motivation och Fysisk aktivitet som behandling fungerar som distraktion från negativa tankar.

Slutsats: Varje individ var unik liksom deras upplevelse av att leva med depression. Därför är det viktig att hälso- och sjukvården erbjuder behandlingsalternativ, kunskap och involvera individen i sin behandling. Sjuksköterskan har därför en viktig roll för att motivera individen till att göra en beteendeförändring.