Bakgrund: Världen står inför en åldrande befolkning och med åldern ökar prevalensen av både förmaksflimmer och smärta. Efter hand som befolkningen ökar kommer sjukvården möta allt fler äldre patienter med komplexa sjukdomar. Då studier om samband mellan förmaksflimmer och smärta inte förekommer, så är det viktigt att det undersöks för att vidga sjuksköterskans kunskap och för att kunna ge bättre möjlighet till att arbeta efter kärnkompetensen personcentrerad omvårdnad.

Syfte: Undersöka smärtförekomst hos personer över 60 år med, respektive utan förmaksflimmer i Blekinge.

Metod: Designen var en kvantitativ tvärsnittsstudie i samarbete med Swedish National Study on Aging and Care – Blekinge (SNAC-B). För att se skillnader och påvisa eventuell statistisk signifikans har Chi2-test använts och materialet har sammanställts deskriptivt. Som andra steg i analysen genomfördes en matchning.

Resultat: Resultatet visade ingen statistisk signifikans mellan smärtförekomst och förmaksflimmer. På smärtfrågan angav flest personer att de hade känt smärta eller värk, i främst ben, knä, eller fot men även i rygg samt i leder. Dessa tre var vanligast i både första resultatet och efter matchningen.

Slutsats: Då ingen statistisk signifikans påvisades innebär det att äldre personer med förmaksflimmer inte har mer smärta än personerna utan diagnostiserat förmaksflimmer. Genom att mer forskning tas fram, kan kunskapen hos sjuksköterskan vidgas. Det leder till att man som sjuksköterska kan arbeta mer personcentrerat samt informera och förmedla kunskap och delaktighet hos personer med förmaksflimmer.

Nyckelord: förmaksflimmer, personcentrerad vård, smärta, äldre