Bakgrund: Äldre personer i särskilt boende anses vara de mest sårbara i samhället och livskvalitet har i tidigare studier visats skilja åt, gällande ålder och kön. Med en ökande befolkning i relation till de minskade platserna i särskilt boende är det viktigt att kontinuerligt studera äldres livskvalitet och om det råder skillnad gällande ålder och kön. Mer kunskap om detta ämne kan hjälpa sjuksköterskan att utforma en mer personcentrerad omvårdnad som främjar livskvalitet i särskilt boende.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka livskvalitet avseende yngre-äldre och äldre-äldre samt kön bland personer i särskilt boende.

Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie med deskriptiv och analytisk statistik för att beskriva samband och förekomst. Studien var baserad på redan inhämtat material från den longitudinella studien Swedish National Study on Aging and Care i Blekinge. 537 personer i åldrarna 62–104 år inkluderandes. Mätinstrumentet Quality of Life in Late-Stage Dementia användes för skattning av livskvalitet.

Resultat: Studiens resultat visade på signifikant skillnad i livskvalitet mellan grupperna yngre-äldre och äldre-äldre. Det fanns däremot ingen signifikant skillnad mellan män och kvinnors livskvalité. Vissa enstaka frågor visade signifikant skillnad mellan män och kvinnor även om det totala resultatet inte gjorde det, exempelvis frågor gällande fysisk beröring/kroppskontakt och om personen tycker om att umgås med andra.

Slutsats: Resultatet visade att det fanns viss signifikant skillnad gällande livskvalitet i särskilt boende, men det behövs vidare forskning då livskvalitet är ett svårstuderat och föränderligt fenomen. Genom att anpassa omvårdnaden utifrån varje enskild persons behov, som i vissa fall skiljer sig åt, blir omvårdnaden i särskilt boende mer personcentrerad. Detta möjliggör att de äldre personerna i särskilt boende kan erhålla hög livskvalitet, oavsett ålder eller kön.