Den här uppsatsen undersöker behovet av samverkan och ökad samordning mellan regional och kommunal skalnivå, kopplat till fysisk planering. Till följd av samhällsförändringar som till exempel globalisering, urbanisering, ökad konkurrens, nya livsstils- och vardagsmönster bedöms kommunerna inte längre fungera som de funktionella regionerna. I samband med detta uttrycks det på flera håll behov av ökad regional samordning där regionerna får större kapacitet och ett starkare fäste i den fysiska planeringen. Det finns dock olika uppfattningar om hur väl samverkan fungerar i dagsläget, varpå det blir intressant att ifrågasätta vem som konstruerar behoven av en ökad regional samordning och för vem det eventuellt kan bli ett problem. Den här uppsatsen undersöker just detta och även vad som händer med den fysiska planeringen om olika aktörsgrupper konstruerar olika behov.

Uppsatsen tar form av en fallstudie, där det valda fallet är Blekinge län med Region Blekinge och länets fem kommuner; Karlskrona, Ronneby, Karlshamn, Sölvesborg och Olofström. Som metod har semi-strukturerade intervjuer använts och dessa har gjorts med regionala och kommunala tjänstemän respektive politiker. Även dokumentstudier på kommunernas översiktsplaner och den regionala utvecklingsstrategin har gjorts som metod. En kvalitativ innehållsanalys har sedan genomförts på det insamlade materialet och operationaliserats genom ett analytiskt ramverk kallat för The Governance Analytical Framework (GAF). Därefter har analysen förklarats med paralleller till det teoretiska ramverket och forskningsöversikten vilka handlar om governance, metagovernance, demokrati och makt.

Den genomförda studien visar att det finns behov av samverkan hos de granskade aktörsgrupperna, men att det handlar om olika behov. Regionen, som gärna vill skapa och forma ett forum för stadigvarande dialoger, ser ett behov av samverkan i bredare samhällsplanering. Kommunerna identifierar behov eller icke-behov i olika sakfrågor. De båda aktörsgrupperna konstruerar olika problem och vill gärna påverka den andra parten att se samma problem, vilket skapar en slitning mellan grupperna. Studien visar även att det råder olika uppfattningar kring vems ansvar det är att driva samverkansprocesser i länet samt kring varför processerna drivs. Utöver det framkommer det i studien att det finns konkurrens mellan kommunerna och regionen, dels om en regional fysisk planering, dels om konkurrens mellan kommunerna. Konkurrensen medför flertalet maktkonstellationer som påverkar aktörernas inställning till samverkan, och bidrar till en ineffektivitet i den regionala samordningen.