Den här uppsatsen fokuserar på hur dagens planeringspraktik klarar hanteringen av den komplexitet som planering utanför staden kan medföra. Med områden utanför staden koncentreras studien till den peri-urbana zonen, en zon av både rural och urban karaktär i anslutning till tätorter och som ofta pekas ut för exploatering och andra stadsmässiga funktioner när städer växer. Det blir uppenbart i studien att sådana zoner är svårdefinierade och därmed omöjliga att avgränsa och urskilja i kartor. Många forskare menar att zonerna kan studeras genom dess multifunktionalitet och genom att de ses som en process eftersom den peri-urbana zonen förändras i betydligt större skala än den mer konstanta staden och landsbygden. Men studiens syfte är inte att definiera och avgränsa det peri-urbana landskapet. Studien ämnar istället att sätta denna zon i en kontext av styrning, det vill säga hur den kommunala planeringen klarar av att styra sådana multifunktionella och föränderliga områden i takt med att kommuner utvecklas. Det har framgått i tidigare forskning att det saknas styrning av det peri-urbana landskapet och denna studie är ett sätt att undersöka sådana påståenden ur ett svenskt planeringsperspektiv.