Sveriges befolkning ökar men samtidigt sker en befolkningsminskning i mer än hälften av landets kommuner. Gles- och landsbygden är hårdast drabbad då invånare i yrkesverksam ålder flyttar medan den äldre befolkningen stannar kvar vilket leder till demografisk obalans. Detta innebär ett minskat skatteunderlag för de drabbade kommunerna vilket i sin tur leder till försämrade möjligheter till att erbjuda en kvalitativ välfärd. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur krympande kommuner hanterar en befolkningsminskning. Uppsatsen ämnar även till att undersöka om det finns några likheter och skillnader mellan kommunernas arbete och den kunskapsöversikt som finns inom området. I arbetet studeras översiktsplaner för krympande kommuner i Norrlands inland då det är en del av Sverige som är hårt drabbad av den pågående befolkningsminskningen.

Inom forskningen går det att finna två huvudtyper av strategier vilka är tillväxt och anpassning. Den förstnämnda huvudstrategin innebär att motverka den negativa befolkningstrenden genom att planera för ökad tillväxt. Anpassning grundar sig i att acceptera och planera för befolkningsminskningen genom att anpassa kommunen efter rådande situation. Gemensamt för de undersökta kommunerna är att de generellt eftersträvar tillväxt och en förklaring till detta kan vara att det länge har varit den norm som präglat den lokala och regionala utvecklingspolitiken i Sverige. Den tydligaste tillväxtbaserade strategin som går att finna i samtliga översiktsplaner är marknadsföring av framförallt naturmiljöer där målet är att attrahera både nya invånare och besökare. Trots att tillväxt dominerar går det emellanåt att urskilja tendenser till en mer anpassningsorienterad planering. En strategi som kan kopplas till anpassning och som samtliga kommuner både arbetar med och vill utveckla är mellankommunala samarbeten.