Bakgrund: Hälso- och sjukvården har påverkats mycket de senaste åren i ett samhälle där flera språk blir vanligare. Språkbarriärer inom hälso- och sjukvården mellan sjuksköterskan och patienten kan påverka den personcentrerade omvårdnaden negativt. Det saknas kunskap om sjuksköterskors erfarenheter av att möta patienter där ett gemensamt verbalt språk saknas. Därför är det av intresse att undersöka ämnet. 

Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att möta patienter inom hälso- och sjukvård, där ett gemensamt verbalt språk saknas.

Metod: En litteraturstudie där kunskap från kvalitativa artiklar samlades och analyserades utifrån Graneheim och Lundman.

Resultat: Studien resulterade i ett tema, fyra huvudkategorier och elva underkategorier. Teman, huvudkategorierna och underkategorierna beskriver sjuksköterskans erfarenheter av att vårda patienter där ett gemensamt verbalt språk saknas, inom hälso- och sjukvården. Teman var Att få till en länk till patienten. De fyra huvudkategorierna var Att vara förberedd, Viljan att skapa relationer, Att använda sig själv som instrument och Att använda sig av tolk.

Slutsats: Sjuksköterskans erfarenheter av att vårda patienter där ett gemensamt verbalt språk saknas var många. Ett stort fynd i studien var att sjuksköterskor hade en vilja av att skapa en länk till patienten. De upplevde även att det kunde vara svårt och frustrerande. Sjuksköterskorna upplevde då att det var osäkra inför dessa situationer. När sjuksköterskan inte hade tillgång till professionell tolk kunde sjuksköterskan använda sig av anhöriga eller vårdpersonal som var tillgänglig, trots att de vet att anhöriga som tolk bör undvikas. Mer utbildning och en ökad kunskap kring tolkanvändning samt mer kulturell förståelse identifierades som en lösning för att underlätta kommunikationen i mötet med patienter där ett gemensamt verbalt språk saknas.