Bakgrund:  Idag lever 30 – 35 miljoner människor i världen med sjukdomen. Humant immunbristvirus (hiv) är ett virus som smittar via kroppsvätskor och blod. Personer som lever med hiv är i behov av att ta bromsmediciner resten av livet för att förhindra att sjukdomen utvecklas till sjukdomstillståndet aids. Att leva med hiv innebär att uppleva okunskap och fördomar från samhället. Sjukdomen präglas av skam vilket innebär att många upplever rädsla för att leva öppet med sin sjukdom. Att drabbas av en kronisk sjukdom påverkar en människas livsvärld. Livsvärlden är psykisk, fysisk, existentiell och andlig på samma gång.

Syfte: Var att belysa vuxna människors upplevelse av att leva med hiv.

Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på två patografier skrivna på svenska. Studien har genomförts i enlighet med Graneheim och Lundmans (2004) syn på en kvalitativ manifest innehållsanalys.

Resultat: Studiens analys resulterade i tre kategorier med tillhörande nio underkategorier. Svårigheter att hantera en ny vardag: rädsla för aids, svårigheter i kärleksförhållanden och ett livslångt åtagande. Att hantera det som inte syns på utanpå: en inre obalans, att vilja fly, stigmatisering och existentiell påverkan. Ett behov av att acceptera sin sjukdom: att känna sig accepterad och öppenhet läker.

Slutsats: Personerna i studien upplever psykiska, fysiska samt existentiella påfrestningar till följd av att leva med hiv. En rädsla för att smitta och utveckla aids upplevs. Stigmatisering från sjukvården upplevs vilket har en negativ inverkan. Genom stöttning blir det lättare att öppna upp om sjukdomen och att vara öppen med sjukdomen. Detta upplevs med en lättnad och att tillgången till livet återfås. En tacksamhet för att ha fått sjukdomen upplevs genom en process mot självacceptans. Resultatet kopplas till livsvärldsteorin. Genom att sjuksköterskan tillämpar förståelse och öppenhet i mötet med patienten kan patientens livsvärld synliggöras.