Bakgrund: Sår är ett underskattat hälsoproblem inom svenska sjukvården och kostar samhället mycket pengar. Sjuksköterskan har det yttersta ansvaret vid omvårdnaden för dessa patienter. Det ingår i kompetensbeskrivningen för sjuksköterskeprofessionen att evidensbaserad omvårdnad ska tillämpas. Larvterapi är en av de äldsta behandlingsmetoden för sårläkning, när antibiotikan slog igenom på 1940-talet ersattes larvterapi med antibiotikan. I samband med antibiotikaresistensen som uppkom på 1990-talet har alltfler forskare och läkare valt att återgå till larvterapi. 

Syfte: Syftet med studien var att jämföra larvterapi med traditionella behandlingar avseende debridering av sår, antimikrobiella egenskaper, sårläkningstid, kostnadseffektivitet och smärta. 

Metod: En systematisk litteraturöversikt baserad på nio artiklar med kvantitativ ansats och evidensgradering enligt GRADE. 

Resultat: Resultatet presenterades i två översiktstabeller och delades in i fem variabler, dessa var debridering, antimikrobiella egenskaper, sårläkningstid, kostnadseffektivitet och smärta. Larvterapi visade en tydlig effektivitet vid debridering av sår jämfört med förband. dock var smärta vanligare i denna patientgruppen. Gällande antimikrobiella egenskaper, sårläkningstid och kostnadseffektivitet sågs ingen märkbar skillnad mellan larvterapi och traditionella behandlingar. 

Slutsats: Larvterapi är en effektivare metod vid debridering av sår än traditionella förband och/eller kompression. Dock krävs det mer forskning gällande antimikrobiella egenskaper, sårläkningstid och kostnadseffektivitet.