I kandidatarbetet undersöks kommuners förhållningssätt till exploatering av jordbruksmark. Minskade arealer åkermark för jordbruket har blivit allt mer uppmärksammat i samband med en växande befolkning som kräver att livsmedelsproduktionen fortskrider. Samtidigt som detta så finns ett intresse hos kommunerna att bygga bostäder för att möta befolkningstillväxten. Skyddandet av jordbruksmark står ofta i konflikt med utbyggnad och med planmonopolet är det upp till kommunerna att utifrån lagstiftning själva besluta om sin markanvändning och motstående intresse. 

Syftet med arbetet är att undersöka hur ianspråktagandet av jordbruksmark har förändrats sedan början av 2000-talet till idag. Då blir det möjligt att förutse i vilken riktning utbyggnaden på jordbruksmark försätter i. För att besvara frågorna har ianspråktagandet av jordbruksmark och hanteringen av det undersökts i sydvästra Skåne. Specifikt två kommuner, Eslöv och Trelleborgs kommun med översiktsplaner från 2018 samt tidigare översiktsplaner från 2001 respektive 2002. Fokus har legat på att synliggöra förändringen översiktsplanerna i mellan, hur markanspråket motiveras samt hur länsstyrelsens förhållningssätt mot markhushållningen av jordbruksmark har förändrats. Två styrfilosofier inom svensk planering, plan- och miljöparadigmet används för att skapa ytterligare förståelse för vilket synsätt kommunerna har på planeringen och markanvändningen av jordbruksmark. 

Det har framkommit i arbetet att kommunernas sätt att se på jordbruksmarken har förändrats. Bevarandet av jordbruksmark har blivit en viktigare och naturligare del i översiktsplanerna samtidigt som förtätningsförslag är allt mer förekommande. Trots detta fortsätter bostadsbyggandet att ta jordbruksmark i anspråk. Det visar sig att kommunerna inte motiverar vilket väsentligt samhällsintresse som tillgodoses genom att ta jordbruksmark i anspråk.