Bakgrund och syfte

Informationstjänster för kollektivtrafikresenärer blir allt bättre, men vid störningar är det fortfarande mycket svårt som resenär att få tillräcklig och aktuell information om hur resan kommer att kunna fullföljas. För planerare och trafikledning är det också en enorm utmaning i att skapa robusta planer som medför flexibilitet i driften, att övervaka trafikläget och att styra systemet på ett proaktivt sätt som balanserar interna prioriteringar med resenärernas. Inom projektet har vi därför studerat två alternativa principer och metoder för att omplanera tågtrafiken vid störningar – där den ena är mer resenärsfokuserad och den andra mer trafiksystem-fokuserad.

Metodik

Den förstnämnda metoden inkluderar i omplaneringen av tågen vid störningar även regionala bussar. Metoden beaktar resandeutbyten och alternativa resvägar för att, om möjligt, minska resenärers försening genom att samordna tåg- och/eller bussanslutningar. Här används en matematisk modell som utvecklats i projektet och optimeringsproblemet löses med hjälp av kommersiell mjukvara, Gurobi. Vi använder även anonymiserad, filtrerad, resekortsdata för att modellera passagerarflöden och relevanta anslutningar. Den andra metoden omplanerar tågtrafiken utan hänsyn till annan kollektivtrafik och möjliggör en viktning (dvs. prioritering) av tåg med ett större antal avstigande resenärer. Här används en parallelliserad algoritm som på ett effektivt sätt ska kunna planera om tågen vid störningar baserat på ett antal kvalitetsindikatorer. Båda metoderna har tillämpats i datorbaserade experiment för störningarsscenarier på Blekinge Kustbana och anslutande banor.

Resultat och slutsatser

Resultaten från projektet visar på vikten av att utforma beräkningsstöd för tågtrafikledning som inkluderar flera olika målkriterier och kvalitetsindikatorer vid omplaneringen av tåg vid störningar. Vilka kriterier och indikatorer som är mest relevanta att fokusera på i den operativa driften är en bedömning som bör göras dels utifrån ett användarperspektiv, dels baserat på gällande lagstiftning inklusive aktuella operativa regler definierade i järnvägsnätsbeskrivningen för innevarande år.

Preliminära resultaten från studierna visar även på möjligheterna med att samordna den regionala tåg- och busstrafiken i större utsträckning än vad som är praktiskt möjligt idag. Tillgången till data ökar samt olika mer eller mindre avancerade digitala hjälpmedel för resenärer såväl som för trafikledning föreslås och diskuteras av branschen och inom forskarsamhället, men hur man uppnår en effektiv hantering av störningar och säkerställer ändamålsenlig trafikinformation till resenärer är först och främst en organisatorisk fråga, snarare än en teknisk utmaning.