Min utgångpunkt för den här avhandlingen är att undersöka hur ett spelande som utgår från spelarnas fysiska kroppar och publika platser kan få betydelse i städers vardagsliv. Jag utgår ifrån att den fysiska platsen och spelarens kropp får för lite uppmärksamhet i plats-specifika spel. För det här avhandlingsarbetet har jag sammanfört plats-specifika spel och feministisk teknovetenskap för att kunna utforska vad som uppstår i det mötet. Feministisk teknovetenskap bidrar med att utveckla en speldesign där spelarnas sinnen berör och responderar med sin omgivning för att förflytta invanda handlingar till att bli utforskande spelhandlingar. Mitt arbete involverar det materiellas betydelse för speldesignandet; platsers ytor, ljusförhållanden, föremål och form men även föreställningar, normer och konventioner får betydelse för spelarna och deras val, önskningar, handlingar och motstånd. De publika platserna och spelarna skapar tillsammans  speldesignen och omförhandlar det materiellas roll för det plats-specifika spelandet. Min forskning bidrar till det området som oftast kallas ’spelbara städer’ (playable cities). Jag vill med mitt bidrag utveckla en kritisk speldesign som tar hand om den komplexitet som städer och mänskliga aktiviteter innebär. I mitt arbete utgör speldesignsmetoderna av de vardagliga praktiker och föremål som ’finns till hands’ för att designa plats-specifika spel. Genom att spela och leka i staden möjliggörs rörelseutrymme som också ställer frågor om hur människor använder publika platser och till vad. Avhandlingsarbetet består empiriskt av tre plats-specifika spel som jag har designat på olika platser tillsammans med olika grupper av kvinnliga spelare. En feministisk teknovetenskaplig spelandedesign handlar i den här avhandlingen om att undersöka den värld som kan te sig strukturerad och regelstyrd men som genom spelandet visar hur rörlig och komplex den är. Det är en spelandedesign som inte bara leker med det strukturerade på vardagliga platser utan även försöker hitta och ta hand om det oväntade som kan uppstå. I avhandlingen utvecklar jag vad jag kallar för spelandedesign. Det vill säga att spelarna samtidigt spelar och designar spelandet. En feministisk teknovetenskaplig spelandedesign är en metodologi för att skapa lekfulla handlingar för att göra motstånd mot det som vill bli alltför konventionellt eller likriktat i hur människor lever och verkar i städer. 

The starting point of this dissertation is to examine how playing which stems from players’ physical bodies and public spaces can be meaningful in the everyday lives of cities. I will be assuming that the physical location and the player’s body earn too little attention in site-specific games. In this dissertation work I have merged site-specific games and feminist technoscience to be able to observe the outcome of that union. Feminist technoscience contributes to the development of a game/play design in which the senses of the players respond to and touch their surroundings to aid in a repositioning of habitual behavior into exploratory playing actions. My work involves whatthe meaning of materialism can be to game/play design; the surfaces of places, light conditions, objects and shapes, as well as the perceptions, norms and customs which are of importance to players and their choices, requests, deeds, and struggles. Together, public spaces and players create the game/play design and renegotiate the role of the material in relation to site-specific playing. My research contributes to the field often known as ‘playable cities’. The intention is to develop a critical game/playdesign which acknowledges the complexity of cities and human activities within them. Game/play design methods informed by everyday practices and objects ‘at hand’ in my work assist designs for site-specific games. The enabling of movement possibilities via games and diversion poses questions of how and for what humans use public spaces. Empirically, this study consists of three site-specific games which I designed in different locations with different groups of female players. In the dissertation I developwhat I call playingdesign. This means that the players play and design the practice of playing simultaneously. A feminist technoscientific playingdesignis, in this dissertation, about researching a world that seems structured and regulated but can be proven flexible and intricate through playing. It is a playingdesign that not only plays with what is established in everyday places but also tries to find and nurture the unexpected. A feminist technoscientific playingdesign is a methodology to create playful acts in order to resist that which tends to become overly conventional or standardized in the lives and conduct of people in cities.