Bakgrund: Personer med demenssjukdom är den grupp som löper högst risk att drabbas av undernäring. Detta för att minskad kognitiv förmåga ökar risken för undernäring. Undernäring är ett stort och omfattande problem på särskilt boende. Sjuksköterskor har ett ansvar för att upptäcka och hantera undernäring hos personer med en demenssjukdom och forskning visar att det finns svårigheter inom hälso- och sjukvården att hantera detta problem.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva vad sjuksköterskan kan göra för att minska risken för undernäring hos personer med demenssjukdom på särskilt boende.

Metod: För att svara på syftet gjordes en integrerad litteraturöversikt enligt Friberg (2012a). Fem kvalitativa artiklar och sju kvantitativa artiklar inkluderades i analysen som gjordes med inspiration av Whittemore och Knafls (2005) beskrivning av integrerad innehållsanalys.

Resultat: Resultatet resulterade i sex stycken kategorier; bedöma risken för undernäring, stimulera till aptit, individanpassa måltiden, måltidsmiljön, stödjande åtgärder för att äta självständigt och användbara handmatningstekniker. Kategorin individanpassa måltiden tilldelades underkategorierna ta hänsyn till enskilda önskemål, anpassa mattider och erbjuda kosttillägg. Kategorin måltidsmiljön tilldelades underkategorierna omgivande måltidsmiljön och psykosociala måltidsmiljön.  

Slutsats: Föreliggande studie beskrev hur sjuksköterskan kan minska risk för undernäring hos personer med demenssjukdom på särskilt boende. Det framkom att sjuksköterskan genom enkla åtgärder kan stödja personers individuella behov för att öka matintaget och förebygga uppkomst av undernäring.