Kreativitet är ett begrepp som används frekvent inom det svenska planeringsfältet, i en bredd av sammanhang. Anammandet av kreativitetsbegreppet eskalerade, inte minst i Sverige, i samband med den amerikanske professorn Richard Floridas genomslag med sin teori om den kreativa klassen, i början av 2000-talet. Efter ett antal år kom kritik mot Florida och tiden gick - kreativitet som begrepp fortsatte dock att nyttjas och gör så än idag. Innebörden av begreppet framställs, i olika planeringssammanhang, som något högst eftersträvansvärt och nästintill oumbärligt för en god planering, men begreppets innebörd kan både tolkas som diffus och mångfacetterad - något även tidigare forskning bekräftar. Trots det, är detsamma inte sällan ett ledord i exempelvis översiktsplaner. Men, vad innebär diskursen om begreppet egentligen i samtida planering? Utifrån ovan nämnda förhållanden är en språklig och vidare betydelsemässig dekonstruktion av begreppet intressant. 

Syftet med denna studie är att undersöka hur begreppet kreativitet används inom svensk planering idag, med teorin om den kreativa klassen som jämförelse. Finns det nya sätt att se på kreativitet idag jämfört med teorin om den kreativa klassens ursprungliga idéer och i vilka sammanhang används begreppet kreativitet idag? 

För att möjliggöra ovan nämnda problematik och syfte ämnar studien besvara aktuella problemformuleringar: 

• Vad innebär diskursen kring kreativitet inom samtida planering?
• Vad menar man i översiktsplanerna med uttrycket kreativitet?

För att kunna besvara ovan nämnda problemformuleringar samt syfte är följande forskningsfråga formulerad:

• Hur definieras kreativitet i samtida planering i förhållande till teorin om den kreativa klassens definition?

För att möjliggöra en dekonstruktion och analys av språk har en diskursanalys genomförts, med metoderna fall- respektive dokumentstudier som stöd. Diskursanalysen baseras på två kommunala och gällande översiktsplaner, båda antagna 2018. Översiktsplanerna har vidare analyserats, tack vare operationalisering, med de diskursiva begrepp som bygger upp kreativitet inom kreativa klassen i åtanke. På detta vis har även ytterligare sammanhang, vilka på olika sätt konstituerar dagens kreativitetsbegrepp, framkommit. Detta har möjliggjort för synliggörande av den samtida kreativitetsdiskursen. 

Resultatet visar att den samtida kreativitetsdiskursen till övervägande del fortfarande utgår från kreativa klassens tolkning av densamma. De förändringar och den utveckling som kan ses av diskursen är sådana som rör samtida samhällsaktuella ämnen och trender, i synnerhet de som behandlar hållbarhet och jämlikhet. Genom detta visas också en annan ny, integrerad faktor - ett mer humant förhållningssätt. Studien visar även att samtida planering är i större behov av ett flexibelt förhållningssätt, vilket också kan ses prägla dagens diskurs om kreativitet och som till betydande del beror på en mer global och föränderlig värld. Vidare visar resultatet att diskurserna till stor del överlappar inom planeringen, vilket gör det svårt att kartlägga och renodla diskurserna fullständigt.