För att uppnå hållbara livsstilar finns idén om en tät, sammanhållen och funktionsblandad stadsutveckling som ett ideal. Således ses att bygga en tät stad som en riktning mot att bygga hållbart, både inom den sociala, ekonomiska och ekologiska aspekten. Problemet som denna studie vill belysa är att det inte finns en enhetlig och tydlig definition av vad socialhållbarhet innebär i en stad. Trots detta kopplas begreppet täthet till social hållbarhet.Syftet med uppsatsen är således att utveckla en djupare förståelse för hur begreppen socialhållbarhet och täthet förhåller sig till varandra i kommunal planering. Vidare ska begreppen undersökas var för sig för att påvisa sambandet mellan täthet till social hållbarhet. Arbetet avgränsas geografiskt till Örebro kommun. Detta för att Örebro kommun är omnämnd för sin handlingsplan för hur Örebro stad ska förtätas enligt Boverkets idéskrift “Rätt Tätt”.Frågeställningen ifrågasätter hur täthet och social hållbarhet förhåller sig till varandra i kommunal planering. För att besvara frågeställningen ställs två underfrågor kring hur Örebro kommun förhåller sig till täthet respektive social hållbarhet på översiktsplanenivå. Den teoretiska utgångspunkten utgår ifrån definitionen av begreppen täthet och socialhållbarhet, då dessa anses vara relevanta utgångspunkter. Med hjälp av de teoretiska utgångspunkterna har sambandet mellan den fysiska planeringen och människans sociala livundersökts. Resultaten visar att en tät stad och social hållbarhet påverkar och bidra till varandra. Genom arbete mot att skapa en tät stadsstruktur kan med andra ord en ökad social hållbarhet uppnås. Även om den fysiska planeringen används för att förbättra sociala faktorer kan den inte som enskild faktor garantera ett visst utfall, utan endast skapa förbättrade möjligheter och förutsättningar är att uppnå en ökad social hållbarhet.