I detta kandidatarbete har två medietekniska studenter försökt att ta reda på effektiviteten av att lära sig spelutveckling genom ett digitalt spel som de har utvecklat med två andra medietekniska studenter. För att utveckla detta spelet använde sig av omvärldsanalys, brainstorming, scrumban, moodboards, whiteboxing och lo-fi prototyper för att avsluta på en hi-fi prototyp. Vägen till resultatet har varit väldigt krånglig och ett projekt som redan var stort blev plötsligt svårare när en pandemi svep över världen och studenterna var tvungna att jobba hemifrån med något där kommunikation är det mest väsentliga. Men de fortsatte med att jobba trots omständigheterna. De programmerade, modellerade och designade tills de hade ett digitalt spel som förhoppningsvis nådde målen de hade lagt upp för sig själva. När de kände att spelet var redo för bli testad, skapade de ett formulär för att se om spelet uppnådde det önskade resultatet. När resan är över diskuterar studenterna vad de hade gjort annorlunda om de fick chansen igen.