Bakgrund: Hjärtinfarkt är ett utbrett problem i hela världen som går att förebygga med livsstilsförändringar såsom fysisk aktivitet. Däremot är fysisk aktivitet som sekundär prevention underutnyttjad på grund av okunskap och rädsla. Efter en hjärtinfarkt behöver sjuksköterskan utforma en personcentrerad rehabiliteringsplan utifrån personens upplevelser och behov. Det leder till att sjuksköterskan kan stötta och motivera personen till att uppnå egenvårdsbehov utifrån dess egna förutsättningar.

Syfte: Syftet var att undersöka personers upplevelse av fysisk aktivitet efter en hjärtinfarkt.

Metod: Metoden var en litteraturstudie med grund i analys av kvalitativ forskning med induktiv ansats baserat på nio vetenskapliga artiklar som analyserades med en femstegsanalys för kvalitativa artiklar.

Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier: Hinder för att utföra fysisk aktivitet, Den nya livssituationen, Stödets betydelse och åtta underkategorier: Rädsla och oro, Fysiska begränsningar, En ny livsstil, Kamp för att uppnå livsstilsförändringar, Fysisk aktivitet som rutin, Närståendes engagemang vid livsstilsförändringarna, Information och stöttning från sjukvården och Stödet från andra i samma situation. Dessa kategorier beskriver personers upplevelse av fysisk aktivitet efter en hjärtinfarkt.

Slutsats: Upplevelsen av fysisk aktivitet visade sig vara både positiv och negativ. Genom att ta del av dessa upplevelser kan sjuksköterskan involvera personen att bli mer delaktig i vårdandet och därmed stärka den personcentrerade omvårdnaden. Det finns en nödvändighet i att sjuksköterskan tillägnar sig kunskap om skillnader och likheter i upplevelserna för att kunna omsätta detta till praktisk omvårdnad.