Bakgrund: Mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem där en av tre kvinnor i världen någon gång under sin livstid utsatts för våld i nära relation. Det föreligger dock ett stort mörkertal och därmed talar inte statistiken för den egentliga förekomsten. Många kvinnor normaliserar våldet och därför sker det ofta i tystnad. Våldet kan bidra till att de inverkar på de våldsutsatta kvinnornas hälsa.

Syfte: Syftet var att belysa hur kvinnor som utsatts för våld i nära relationer upplever att det har inverkat på deras hälsa och de kan söka vård av olika anledningar.

Metod: I den här studien så har en kvalitativ metod baserad på fem självbiografier använts. Analysen av självbiografierna utfördes efter Lundman och Graneheims tolkning av innehållsanalys.

Resultat: Analysen resulterade i sex huvudkategorier med tillhörande underkategorier; att förlora självkänslan, att drabbas av stressrelaterade symtom, att drabbas av emotionella konsekvenser, att få en psykiatrisk diagnos, att få suicidtankar och att få bestående men. Kategorierna och underkategorierna redogör för hur kvinnorna som utsatts för våld i nära relation upplever att det inverkat på deras psykiska hälsa.

Slutsats: Studien visade att våldet bidrog till psykisk ohälsa som tog sig olika uttryck, gav suicidtankar, ett stort lidande samt bestående men hos kvinnorna.