Segregation och social exkludering har på senare tid ökat allt mer i Sverige, både i storstäderna och i de mindre kommunerna. För att motverka detta har stor del av segregationsforskningen fokuserat på att bryta homogena boendeformer i segregerade stadsdelar genom exempelvis kompletterande ny bebyggelse eller förändrade upplåtelseformer. Men hur fungerar det i särskilt känsliga kulturmiljöområden där det finns svårigheter med kompletterande bebyggelse och där ändrade upplåtelseformer riskerar att förvanska den arkitektoniska kvaliteten? 

I detta mastersarbete undersöker jag hur segregation kan motverkas i områden som är särskilt känsliga ur kulturmiljösynpunkt. För detta har jag valt Nya bruket i Sandviken som undersökningsområde, ritat och planerat av Ralph Erskine. Området omfattas idag av riksintresse för kulturmiljö samtidigt som området är det mest segregerade i Sandvikens kommun. Arbetet är ett kombinerat vetenskapligt och konstnärligt arbete i två delar, en uppsats (del 1) och ett projekt (del 2).

Del 1 består av en kartläggning av platsens historia, de vandrade observationerna samt intervjuer av två tjänstepersoner och åtta olika personer som är boende på Nya bruket. Den insamlade empirin visar bland annat att alla de tillfrågade trivs på Nya bruket men att det finns flertalet negativa föreställningar om området, oftast formade från de mer socioekonomiskt starka områdena som inte rör sig på Nya bruket. Empirin visar också att det finns barriärer runt området och att platsens historia och riksintresse inte uppmärksammas alls. Bland annat visar intervjuerna att endast 2 av 8 av de tillfrågade vet om att området omfattas av riksintresse för kulturmiljö.  

Baserat på analysen av den insamlande empirin utformades ett kunskapsunderlag som ligger till grund för projektet i del 2. Kunskapsunderlaget består av de tre olika åtgärdsstrategierna lyfta historien, bryta barriärer och skapa målpunkter samt de sex olika platserna för vilket åtgärderna lämpar sig bäst: kanalrummet, diagonalen, förskolan, parkeringarna och garagen, centrala kvarteret och gröna torget. 

I del 2 som består av projektet testades och utvecklades kunskapsunderlagets strategier vilket skapade konkreta förslag på en bättre integrering av Nya bruket i Sandviken. Designkonceptet som användes var urban akupunktur vilket har som syfte att punktvis göra precisa åtgärder och på så vis lyfta stadsdelar (Nya bruket i detta fall) som helhet. Åtgärderna som utformades i projektet sammanställdes i fem övergripande kategorier: ny stadsgata, omvandling av centrala kvarteret, Gröna torget som multi-funktionell yta, kanalen som historisk plats och förlängning av parkstråket. Genom urban akupunktur skapade dessa åtgärder det nyaste Nya bruket - Nya bruket 3.0.