Bakgrunden till uppsatsen är att skapa förståelse för hur den fysiska planeringen, genom översiktsplanering som styrdokument, verkar för trafikstrategier som främjar en högre andel gång-, cykel och kollektivtrafikresor och ett minskat antal personresor med bil. Bakomliggande orsaker till ämnesvalet är att kommunal strategisk planeringen spelar en viktig roll i att verka för en bilsnål transportsektor i enlighet med det nationella etappmål som satts upp för inrikestransporter till 2030.

Personbilstrafiken i Sverige utgör idag en stor procentuell andel av växthusgasutsläppen som behöver minskas för att målsättningen med etappmålet för inrikes transporter ska nås till 2030. En omställning till förnybara bränslen och nya energisnåla trafikslag bedöms av flertalet forskare som otillräckliga för nå en minskning av 70 procent år 2030, jämfört med 2010 års nivåer i tid. Personbilstrafiken behöver således även minska, vilket den fysiska planeringen spelar en viktig roll i att bidra till. Genom översiktsplanering har kommuner möjlighet att verka för ett transporteffektivt samhälle genom att främja hållbara färdmedelsval och samtidigt stävja användandet av bilen.

Föremål för uppsatsens två fallstudier har varit Trelleborgs och Upplands Väsbys översiktsplaner med tillhörande trafikstrategiplaner. Att identifiera och jämföra hur kommunerna omsätter det nationella etappmålet till 2030 lokalt genom strategier för en ökad utnyttjandegrad av gång-, cykel- och kollektivtrafik, har utgjort uppsatsens primära fokus. Resultatet av studien, som analyserats genom en kvalitativ textanalys, visar på att kommunernas trafikstrategier endast mycket övergripligt behandlats i de undersökta översiktsplanerna och att fördjupningar i trafikfrågor-, strategier- och åtgärder framförallt finns i de separata planerna för trafikstrategier. Vidare så visar undersökningen på att etappmålets intentioner om att minska bilåkandet är integrerat som en del av de kommunala målen som legat till grund för framtagandet av kommunernas trafikstrategier, även om det inte explicit refereras till etappmålet. Vilket främst blir tydligt genom trafikstrategierna, vars inriktning i flera fall är målinriktad på att främja en övergång från bilresor till en ökad andel gång-, cykel- och kollektivresor. En annan slutsats som kan göras är att det finns många likheter i hur kommunerna väljer att främja hållbara färdmedel och prioriterar framkomligheten av dessa.