Denna studie undersöker hur urbana ekosystemtjänster integreras i den svenska samhällsbyggnadsprocessen med anledning av deras alltmer betydande värden för staden och dess invånare. Dagens utmaningar med framför allt globala klimatförändringar och folksjukdomar är centrala frågor som stadsplaneringen behöver hantera då bland annat översvämningar, extremtemperaturer och ohälsa är problem som visar sig i den urbana miljön. För att minska, men även hindra, en negativ utveckling av stadens utmaningar pekas urbana ekosystemtjänster ut som en av flera avgörande aspekter för att skapa förutsättningar för framtidens hållbara städer. Trots ekosystemtjänsternas unika funktioner som såväl bidrar till vår välfärd som till kvalitativa livsmiljöer visar forskning att dagens städer inte sällan präglas av en avsaknad av ekosystemtjänster.

Syftet med studien är därför att undersöka hur mål och strategier för att integrera urbana ekosystemtjänster översätts genom samhällsbyggnadsprocessens olika skeden för att slutligen landa i praktisk handling. För att undersöka denna process har en tvåfallstudie utformats där Örebro och Jönköpings kommun utgör arbetets studieobjekt.

Studien undersöker vidare, genom det teoretiska perspektivet Aktör-nätverksteori (ANT), hur relationerna mellan samhällsbyggnadsprocessens olika skeden påverkar integreringen av ekosystemtjänster i den fysiska planeringen. Undersökningen grundar sig därför i ett perspektiv på världen som utgår ifrån att såväl mänskliga som icke-mänskliga objekt, så kallade aktörer, har en avgörande roll för hur olika handlingar ter sig. Av den anledningen är det därför viktigt att förstå vilka aktörer inom samhällsbyggnadsprocessen som har möjlighet att påverka ekosystemtjänsternas plats i planeringen men även att förstå förbindelserna dem emellan. Empirin utgörs således av strategiska styrdokument, likt kommunernas översiktsplaner och grönplaner, men även detaljplaner samt intervjuer med planerare från olika skeden i samhällsbyggnadsprocessen.

Resultatet av studiens empiri påvisar betydelsefulla likheter mellan de två fallen som framför allt visar att övergripande styrdokument, likt översiktsplaner, tydligt uttrycker ekosystemtjänsternas betydelse för kommunernas framtida utveckling. Studien visar däremot att planeraren inte sällan har en bristfällig kunskap gällande dessa frågor, vilket visar sig genom att intentionerna att integrera ekosystemtjänster går förlorade i detaljplanen. Enligt studiens resultat visar sig även detaljplanen brista i sina möjligheter att genom plankartan säkerställa ekosystemtjänsterna i den fysiska miljön, vilket grundar sig i vilka planbestämmelser som har stöd i plan- och bygglagen (PBL). Inte sällan uttrycks heller andra intressen, likt förtätning och ekonomisk vinning, som mer prioriterade frågor, vilket många gånger leder till att ekosystemtjänster istället bortprioriteras. För att åstadkomma en planering där ekosystemtjänster integreras genom hela samhällsbyggnadsprocessen visar studiens slutsats att relationerna mellan de studerade aktörerna därför måste stärkas samt att detaljplanens möjligheter att säkerställa ekosystemtjänster behöver utvecklas.