Detta kandidatarbete har arbetats fram i syftet att öka kunskapen hos planerare, studenter och arkitekter kring betydelsen av den urbana miljöns utformning gällande dess påverkan på den urbana värmeöeffekten samt människors resvanor. I arbetet har vi utefter ett systemteoretiskt perspektiv undersökt och granskat befintlig forskning kring de fyra systemen hållbart resande, grön infrastruktur, urbana värmeöar och bebyggelsens koppling till infrastrukturen. Genom undersökningen har vi konstaterat att det finns en direkt koppling mellan dessa fyra system. Det är alltså inte möjligt att påverka eller förändra ett av systemen utan att skapa en obalans. I arbetet för ett hållbart stadsbyggande innebär detta alltså att alla delarna i systemet måste tas i åtanke för att nå ett önskvärt resultat. En kvalitativ dokumentstudie har genomförts för att öka förståelsen för vilka faktorer som verkar inom dessa system och hur dessa interagerar. Analyser har främst gjorts på rapporter och dokument från svenska myndigheter och kommuner samt annan forskning relaterad till denna.
Forskningen har resulterat i framtagandet av tio riktlinjer som sedan applicerats i två gestaltningsförslag. Med riktlinjerna och de två gestaltningsförslagen vill författarna visa hur en grönare och mer gångbar stadsdel kan utformas för att motverka urbana värmeöar och uppmuntra förändrade vanor och beteendemönster mot ett mer hållbart resande. Författarna anser att resultaten är givande då de tydligt demonstrerar två olika sätt att uppnå dessa mål - dock är nyttan främst teoretisk och riktlinjerna behöver implementeras och beprövas i verkliga projekt för att effekter och konsekvenser ska kunna utvärderas.