Bakgrund: Våld i nära relation är ett folkhälsoproblem. Våld mot kvinnor kan uttrycka sig psykisk, fysiskt, våld och sexuellt. För att bemöta kvinnor som utsatts för våld är det av betydelse att sjuksköterskor följer de lagar och regler som hälso- och sjukvården har för att ge en god omvårdnad. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att bemöta kvinnor som utsätts för våld i nära relation vid kontakt med hälso- och sjukvården.Metod: En allmän litteraturöversikt med kvalitativ metod och induktiv ansats. Artiklarna analyserades med hjälp av Fribergs (2017a) analysmodell. Resultat: Ur analysen framkom tre huvudkategorier som beskrev sjuksköterskors upplevelse av att bemöta kvinnor som utsatts för våld i nära relation. Brist på kunskap, behov av stöd samt emotionellt engagemang. Bristande kunskap består av underkategorierna att ställa frågan om våld samt att kunna identifiera våld. Behov av stöd inkluderar underkategoriernakollegialt stöd samt stödjande verktyg och resurser. Emotionellt engagemang består av underkategorier att hantera sina egna känslor. Slutsats: Ökad kunskap skulle generera en vård där identifiering och att ställa frågan om våld i nära relation skulle främjas, vilket bidrar till en god omvårdnad som bygger på att vara personcentrerad. Kollegialt stöd är av vikt för att sjuksköterskor både ska få stöd samt kunna ge en god omvårdnad till kvinnor. Betydelsen av att arbeta fram olika resurser och stödjande verktyg för att sjuksköterskor ska stödja kvinnor som utsatts för våld i nära relation. Sjuksköterskor påverkas av att bemöta kvinnor som utsatts för våld i nära relation på flera olika sätt, vilket ställer krav på att arbeta fram olika strategier för att hantera känslor och attityder.