Denna studie syftar till att undersöka hur kommunen behandlar hållbar dagvattenhantering inom planprocessen och vilket kunskapsunderlag som kommunen besitter. Uppsatsen undersöker hur svensk lagstiftning och direktiv från Europeiska unionen påverkar planeringen för dagvattenhantering inom svenska kommuner. Det ger svar för vilka begränsningar och möjligheter den fysiska planeraren har för att inkludera hållbara lösningar av dagvatten i planeringen. 

Studien är avgränsad efter två kommuner som avviker från andra kommuner i Sverige med tydliga dokument om dagvattenhantering. Genom en kvalitativ innehållsanalys av kommunala dokument om dagvattenhantering samt semistrukturerade intervjuer med anställda på kommunen besvaras studiens syfte och frågeställningar. Uppsatsen belyser problematik kring både planering och applicering av hållbar dagvattenhantering inom planprocessen, där det framgår hur otydlighet och okunskap finns inom ansvarsfördelningen. Det saknas både stöd och riktlinjer från den nationella nivån, vilket försvårar den lokala nivåns förutsättningar att arbeta utefter effektiva och hållbara lösningar för dagvatten. Den fysiska planeraren står inför stora utmaningar för applicering av hållbar dagvattenhantering i framtiden.