Jordens klimat håller på att förändras i takt med att den globala temperaturen ökar som en följd av de stora mängder växthusgaser som har släppts ut, och fortfarande släpps ut, av mänskligheten. Dessa klimatförändringar får stora konsekvenser för mänskligt liv, bland annat i form av både ökade och minskade regnmängder, havsnivåhöjningar samt fler och mer intensiva värmeböljor och andra extremväder. Fysisk planering förs ofta fram som en viktig del i arbetet med både klimatanpassning och minskning av växthusgasutsläpp, men de två aspekterna hanteras ofta som en dikotomi inom den fysiska planeringen, något som kan anses vara olämpligt med tanke på vikten av de båda för att hantera klimatförändringarna.

Uppsatsen syftar till att undersöka hur svenska kommuner arbetar med klimatanpassning och minskning av växthusgasutsläpp genom fysisk planering på strategisk nivå. I uppsatsen genomförs en komparativ flerfallsstudie där det undersökta materialet består av fyra kommunala översiktsplaner. Kvalitativ innehållsanalys har använts för att identifiera de mål, strategier och åtgärder som framgår i översiktsplanerna. Resultatet av innehållsanalysen har sedan analyserats utifrån forskningsfrågorna, kunskapsöversikten och klimatresiliens som teori.

Utifrån denna komparativa flerfallsstudie dras slutsatsen att det kommunala arbetet med klimatanpassning och minskning av växthusgasutsläpp genom fysisk planering på strategisk nivå varierar och att det finns både skillnader och likheter mellan de undersökta kommunerna. Studien visar också att samtliga undersökta kommunerna arbetar med både klimatanpassning och utsläppsminskning genom olika typer av mål och strategier, samtidigt är det endast ett fåtal åtgärder som redovisas.