Syftet med denna uppsats är att undersöka hur kommuner arbetar för att förebygga översvämningar till följd av skyfall i tätorter. Flera klimatscenarier och prognoser pekar på att extremväder kommer att förekomma med tätare intervaller och öka i intensitet i framtiden, det osannolika vädret väntas alltså bli sannolikt i framtiden. Fler människor bor i städer samtidigt som grönytor försvinner till förmån för hårdgjorda ytor, detta leder till försämrade förutsättningar för vattnet att infiltreras på naturlig väg och påfrestar det kommunala dagvattennätet ytterligare och skadar i värsta fall bebyggelse eller hindrar samhällsviktiga funktioner. Det finns ett tydligt behov av att klimatsäkra tätorter och göra dem mer motståndskraftiga mot stora nederbördsmängder.

Uppsatsen är avgränsad och har använt ekologisk hållbarhet samt resiliens som teoretiskt ramverk för att fokusera på kommunernas klimatanpassningsarbete, vidare har svenska lagar, internationella riktlinjer, utredningar samt myndigheters och organisationers rekommendationer använts för att synliggöra vilka krav som ställs på kommunernas klimatanpassningsarbete i den fysiska planeringen. Genom en fallstudie och en kvalitativ innehållsanalys har tre olika kommuners grönstrukturplaner samt två detaljplaner från respektive kommun undersökts, fokus har legat på vilka åtgärder kommunerna använder för att förebygga översvämningar till följd av skyfall samt hur kommunerna reglerar dessa genom fysisk planering.  Under analysen har det framkommit att kommunernas arbetssätt liknar varandra men att det varierar vilka åtgärder som används och hur de regleras.