Bakgrund: Hemsjukvården förväntas bli alltmer komplex med svårare patientfall vilket kommer kräva mer av bland annat de distriktssköterskor som är verksamma där. Förskrivningsrätten kan användas som ett verktyg för att förbättra omvårdnadens kvalitet och personcentrering. Tidigare forskning påvisar dock att bristfällig kompetensutveckling samt brist på kollegialt stöd kan hindra nyttjandet av förskrivningsrätten.

Syfte: Syftet var att belysa distriktssköterskors upplevelser av faktorer om påverkar nyttjandet av förskrivningsrätten inom kommunal hemsjukvård i Blekinge.

Metod: Intervjustudiens informanter var sju distriktssköterskor som arbetar inom kommunal hemsjukvård i Blekinge. Studien genomfördes som semistrukturerade intervjuer och analyserades med hjälp av Graneheim och Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys, med induktiv ansats. 

Resultat: Resultatet består av tre kategorier Organisatoriska faktorer, Visdom samt Stöd. Den övervägande upplevelsen är att förskrivningen underlättar det självständiga arbetet men används även frekvent som ett stöd till kollegor som saknar specialistutbildning med förskrivningsrätt. Flertalet distriktssköterskor upplevde kunskap inom förskrivningsrätt som något väldigt värdefullt. Varje förskrivningstillfälle gav mer erfarenhet som i sin tur kunde underlätta för framtida bedömningar. Möjligheten att använda digital teknik sågs som en underlättande faktor.

Slutsats: Förskrivningsrätten anses vara av vikt i såväl kompetenshöjning inom verksamheten som möjligheten till ökad självständighet. I studiens resultat framkommer en känsla av att som ny distriktssköterska inte vara redo att nyttja sin förskrivning vilket inte tidigare framgått i svenska studier. Genom att framhäva de faktorer som möjliggör samt förebygga de faktorer som hindrar förskrivningen kan nyttjandet öka och vården således effektiviseras ytterligare.