Bakgrund: En målsättning för e-hälsa har utformats som handlar om att år 2025 ska e-hälsa implementeras i individens vård. Hälso- och sjukvården förväntas att övergå till att erbjuda vård via digitala vårdtjänster, vilket ställer stora krav på den enskilde patienten att kunna bedriva egenvård digitalt för att främja välbefinnandet. Forskning har påvisat att användningen av teknologi bland den äldre populationen är lägre än bland yngre individer vilket kan medföra utanförskap för den äldre generationen. Sjuksköterskan har ansvar att informera och undervisa patienter om hur digitala vårdtjänster kan tillämpas i egenvården för att bibehålla en god hälsa.

Syfte: Syftet med studien var att belysa äldre personers upplevelser av att använda digitala vårdtjänster i samband med egenvård.

Metod: En allmän litteraturöversikt med en induktiv ansats som analyserats enligt Friberg (2022) analysmodell som baserades på 14 kvalitativa vetenskapliga artiklar.

Resultat: Analysen resulterade med tre huvudkategorier: digitala vårdtjänster är en utmaning, digitala vårdtjänster är ett stöd i egenvården och digitala vårdtjänster kan inte ersätta det traditionella vårdmötet.

Slutsats: Sjuksköterskan bör utgå från kärnkompetensen informatik i form av att tilldela relevant information och kunskap om användandet av olika digitala vårdtjänster. Detta för att stödja patientens användning av digitala vårdtjänster som i sin tur underlättar tillämpningen av egenvård. Det traditionella vårdmötet bör bevaras och inte omvandlas fullständigt till det digitala. Kontakt via olika digitala vårdtjänster bör snarare finnas som ett alternativ utöver det fysiska mötet.