Bakgrund: I bakgrunden tas det upp hur stroke som sjukdom uppkommer samt de vanligaste orsakerna, symptom och biverkningarna. Afasi tas upp som följdsjukdom efter stroke med fokus på uppkomst, behandling, omvårdnad och riskfaktorer. Kommunikationen som tas upp är inriktad på definitionen av kommunikation som begrepp och relaterade begrepp, det vill säga kommunikationsmetoder som SCA och olika kommunikationsformer som bland annat verbal och icke-verbal kommunikation. Bakgrunden tar även upp personcentrerad omvårdnad som kärnkompetens för litteraturstudien och Joyce Travelbees omvårdnadsteori ”Human – to – human relationship”. Bakgrunden avslutas med en problemformulering om hur sjuksköterskor upplever kommunikationen med personer med afasi efter stroke blandat med kunskapsbrist inom ämnet samt avsaknad av relevant forskning.

Syfte: Syftet med studien är att beskriva hur sjuksköterskor upplever att kommunicera med personer med afasi efter stroke.

Metod: Den allmänna litteraturstudien har inspirerats av Fribergs analysmodell för kvalitativ analys. Den här litteraturstudien är skriven med induktiv ansats. Databassökning gjordes i Pubmed och Cinahl. Studien är baserad på artiklar med kvalitativ design varav en med mixad metod.

Resultat: I resultatet framgick fyra kategorier: Att tidspress påverkar omvårdnad negativt för personer med afasi, att få ökad kunskap om kommunikationshjälpmedel, att hantera blandade känslor, att sjuksköterskan upplever att kommunikationen med patienten försämras när anhöriga är delaktiga. 

Slutsats: Kommunikationsmetoder behöver implementeras mer inom sjukvården för att underlätta för sjuksköterskor gällande kommunikation med personer med afasi. Genom att implementera kommunikationsmetoder kan arbetsmiljön förbättras och en bättre vård kan ges till personer med afasi.