Bakgrund:  Med en åldrande befolkning medför det även en ökning av demenssjukdomar bland de äldre. Sjuksköterskor vårdar allt fler personer med demenssjukdom i livets slutskede inom särskilda boenden och vården beskrivs som komplex. Den kognitiva nedsättningen som demenssjukdom innebär gör det svårt för sjuksköterskor att tolka de olika symtom som personen med demenssjukdom får i livets slutskede. Den palliativa vården ska utgå från ett personcentrerat förhållningssätt vilket innebär att lära känna personen för att förstå dennes behov och önskemål i livets slutskede. 

Syfte: Syftet med uppsatsen var att syntetisera tidigare forskning om sjuksköterskors erfarenheter av vård i livets slutskede för äldre personer med demenssjukdom inom särskilda boenden.

Metod: En metasyntes som är baserad på nio vetenskapliga artiklars resultat, som utifrån Noblit & Hare´s (1988) meta-etnografi har tolkats och syntetiserats.

Resultat: Huvudtemat som framkom via syntetiseringen var ”Hinder och möjligheter” med teman: Individuellt anpassas vård, relationen till anhöriga, upplevelsen av tid- och resursbrist, betydelsen av kunskap och erfarenhet, samverkan med andra professioner samt symtomlindring i livets slutskede. 

Slutsats: Behovet av ett personcentrerat förhållningssätt är centralt, sjuksköterskorna upplevde för att kunna ge en god vård i livets slutskede var det betydande att lära känna personen bakom sjukdomen. Genom att arbeta personcentrerat var det lättare att tolka den äldre personens symtom och att ge god symtomlindring i livets slut. Relationen till anhöriga beskrevs ha en betydande roll för sjuksköterskans arbete med personen med demenssjukdom. 

Nyckelord: Demenssjukdom, vård i livets slut, palliativ vård, äldre, särskilt boende, sjuksköterska, erfarenheter, metasyntes.