Bakgrund: Oberoende av vårdinstitution bemöter sjuksköterskan patienter med intellektuella funktionsnedsättningar. Trots detta saknar sjuksköterskor kunskap kring vårdandet av denna patientgrupp vilket leder till att dessa patienter upplever lägre vårdkvalitet och längre sjukhusvistelser. Personer med funktionsnedsättningar är en sårbar grupp med komplexa och varierande behov som jämfört med den allmänna befolkningen har en ökad risk för att drabbas av kroniska sjukdomar. Genom ökad kunskap och utbildning kring denna patientgrupp skulle sjuksköterskan kunna spela en väsentlig roll i att förbättra vårdkvaliteten hos dessa patienter.Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med intellektuella funktionsnedsättningar inom hälso- och sjukvården.Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie med induktiv ansats. Resultatet från åtta artiklar analyserades utifrån Fribergs fyra-stegs analysmodell.Resultat: Dataanalysen av de åtta artiklarna resulterade i tre huvudkategorier som beskriver sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med intellektuella funktionsnedsättningar; Att ge bristande vård, Att sträva efter att ge personcentrerad vård och Att vara beroende och inkluderande. Slutsats: Sjuksköterskor upplevde svårigheter vid vårdandet av patienter med intellektuella funktionsnedsättningar vilket berodde på bristande kunskap och utbildning, kommunikationssvårigheter, vårdinstitutionella brister samt förutfattade meningar om patientgruppen. Dessa faktorer ledde till att sjuksköterskan inte kunde ge optimal och personcentrerad vård till patienter med intellektuella funktionsnedsättningar.