Bakgrund: Diabetes typ 2 har stor global spridning som beräknas öka ytterligare kommande år. I ett stort antal studier har det framkommit att personer med diabetes typ 2 även drabbas av depression. Depressionen riskerar att resultera i en sämre livskvalitet och i att försvårapersoners egenvårdskapacitet vilket ökar risken för allvarliga komplikationer. Forskning visar också att hälso- och sjukvård saknar verktyg för hantering av samsjuklighet mellan diabetes typ 2 och depression. Sjuksköterskan har en viktig roll i att förebygga och tidigt upptäcka depression hos denna patientgrupp. Det är därför viktigt att ta del av upplevelsen hos dessa patienter för att kunna identifiera specifika omvårdnadsbehov för sjuksköterskan att beakta, vilket i sin tur främjar en personcentrerad vård.

Syfte: Beskriva patientens upplevelse av att leva med diabetes typ 2 och samtidig depressioneller depressiva symtom.

Metod: Denna studie genomfördes som en integrerande sammanställning av kvalitativ forskning inspirerad av metasyntes. Studien baseras på elva vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod som analyserades med hjälp av Fribergs analysmodell.

Resultat: I studien framkom fyra huvudteman och två subteman som beskrev patientens upplevelse av att leva med diabetes typ 2 och samtidig depression. Huvudteman var Känslor vid insjuknandet, Skam, Mötet med hälso-och sjukvården med tillhörande två subteman; Brister i vården och Behovet av att uppmärksamma depressionen. Sista huvudtemat var Inverkan på egenvården.

Slutsats: Det framkom att personer drabbats av depression och depressiva symtom till följd av diagnostiseringen av diabetes typ 2. Skam visades vara en orsak till att depression sällan diskuteras med hälso- och sjukvård. Samtidigt framkom att störst fokus riktas till den fysiska hälsan och sällan till den psykiska hälsan i mötet med vårdgivaren. Patienterna såg positivt på att uppmärksamma depressionen och det underlättade att prata om den när sjuksköterskan var medveten om deras mående. Depression och depressiva symtom påverkar egenvården, främst genom minskad motivation till att värna om den egna hälsan.