Under miljonprogrammet löstes staden upp. Stadsplaneringen gick från den klassiska kvartersstaden med ett varierat utbud av verksamheter och service till storskaliga bostadskomplex som anlades i enklaver, eller “bostadsöar,” utanför staden. Bebyggelsen saknar koppling till gatan som istället för att erbjuda sociala kvaliteter och främja möten och mångfald har blivit trafikleder med fokus på trafiktekniska funktioner. Samtidigt har avståndet till innerstaden blivit längre och blockeras ibland av motorvägar eller skogsområden som ska skilja den snabba trafiken på motorvägen från bostadsområdet. Detta kan skapa dålig tillgång till varierande funktioner och service.

För att hämma effekterna av miljonprogrammets bristande planering undersöks det i detta arbete hur miljonprogramsområden kan anslutas till staden och hur bättre kopplingar mellan dem kan utformas. Detta görs genom att undersöka vad som skapar en bra stad och sedan genom att tillämpa det i en platsanalys av ett område i Örebro som ligger mellan staden och miljonprogramsområdet Vivalla. Därefter appliceras kunskaperna i ett planförslag för detta område. Planförslaget baseras på visionen En stad där det är lätt att leva som i sin tur ska åstadkommas genom att uppnå ett antal mål med tillhörande strategier. 

En bra stad skapas sammanfattningsvis genom att främja täthet och närhet i staden, en god funktionsblandning och mångfald, en tydlig gatustruktur, små kvarter samt väl lokaliserade mötesplatser. Genom att främja detta i planförslaget skapas en ny stadsmiljö med en sammanhängande stadsväv som ger upphov till fler möjligheter att, på olika sätt, färdas mellan stadsdelarna.