Den globala uppvärmningen är ett stort problem som världen står inför. Den bidrar till flera klimatförändringar som höjda temperaturer och fler värmeböljor som i sin tur är en hälsorisk. Städer påverkas mest av detta på grund av värmeöeffekten som blir mer intensiv av den globala uppvärmningen. Grönstruktur är ett effektivt och multifunktionellt verktyg som kan användas för att minska värmeöeffekten. Idag används grönstruktur som klimatanpassningsåtgärd främst för dagvattenhantering. När det gäller grönstruktur som verktyg mot värmeöeffekten finns det en kunskapsbrist. Detta kandidatarbete undersöker om och hur svenska kommuner använder grönstruktur eller andra metoder för att minska effekten av värmeöar i städerna. Arbetet grundar sig på en flerfallstudie med 8 kommuner där översiktsplaner och andra relevanta kommunala dokument har undersökts. Undersökningen resulterade i 3 av 8 kommuner använder grönstruktur som anpassningsåtgärd mot värmeöeffekten men fler kommuner är medvetna om problemet men åtgärdar det inte och dagvattenhantering prioriteras över värmeöeffekten i majoriteten av kommunerna.