Vi vill med det här kandidatarbetet inleda en konversation med havet. Tillsammans med Karen Barads posthumanistiska performativitet, agentiell realism, vill vi utmana och ifrågasätta den antropocentriska designerrollen där materialiteten ses som passiv och designern som ensam härskare över meningsskapandet i designprocessen.

Med Barads onto-epistemologiska utgångspunkt undersöker vi hur design-processen uppstår i arrangemang av både mänskliga och icke-mänskliga aktörer, där mening framförhandlas genom relationer inom fenomen. Genom att tillämpa detta posthumanistiska förhållningssätt i lekfulla experiment tillsammans-med-havet kan vi se hur mening är situerad och skapas inom de materiell-diskursiva fenomen och apparater som utgör designprocessen. 

Vi förstår designprocessen som ett ingripande i världens tillblivelse. Ett ingripande där ett kollektiv av aktörer står som medskapare, där mening, kroppar, subjekt och objekt uppförs och samformas genom intra-aktion. Detta förhållningssätt föder en medvetenhet om vårt ansvar i att ingripa i världens tillblivelse och vårt ansvar för de kroppar som skapas, en etik i handling. 

In this Bachelor thesis we aim to establish a conversation with the sea. With Karen Barads posthumanist performativity, agential realism, as our companion we aim to challenge the anthropocentric role of the designer. In doing this we question the view of materiality as passive and the designer as the sole creator of meaning in the design process. 

With Barads onto-epistemological standpoint we explore how the process of design is enacted in a performance of human and non-human actors, where meaning is negotiated through relations within phenomena. By putting this posthumanist notion into practice through playful experiments together-with-the-sea, we can understand how meaning is situated and shaped within the material-discursive phenomenas and apparatuses that is, and is part of, the design process. 

We understand the design process as an intervening in the world’s becoming. An intervening where an assemblage of actors stands as co-creators and where meaning, bodies, subject and object is enacted and co-shaped through intra-action. This perspective gives us an awareness of our responsibility to intervene in the world’s becoming and our accountability for the bodies produced, an ethics in action.