Syftet med detta arbete är att undersöka hur en stad som anordnar OS hanterar stadsutveckling. På senare tid har den Internationella Olympiska Kommittén (IOC) haft en hållning där de uppmuntrar kandidatstäder att planera för det olympiska arv som spelen medför. Det finns historiska exempel som visar att OS tidigare medfört en rad ohållbara arv, däribland underutnyttjad infrastruktur som blivit en dyr börda för skattebetalare att underhålla.Detta arbete går in djupgående på Londons värdskap av OS år 2012. Vad som gör London extra intressant att undersöka är att staden nämligen var den första värdstad som kunde planera för den IOC:s vision om ”legacy” fullt ut. Undersökningen vill reda ut hur planeringen påverkats av att visionen om legacy faktiskt har blivit en central del av kriterierna för att ansöka om OS. Undersökningen har skett genom en kvalitativ innehållsanalys av IOC:s riktlinjer om legacy samt av Londons olympiska organisationskommittés genomförande av spelen. Resultaten analyseras och jämförs sedan med forskning över hur det resultatet i London verkligen blev.